Swe1917 - II Maccabees - 2

2:1  Man finner i urkunderna att profeten Jeremias befallde dem som fördes bort att de skulle taga undan eld, såsom förut är berättat,

2:2  och att profeten överlämnade lagen åt dem som fördes bort och därvid bjöd dem att de icke skulle förgäta Herrens stadgar, och att de icke skulle låta sig vilseföras i sitt sinne, när de fingo se avgudabilderna av guld och silver och prydnaderna på dem.

2:3  Och jämväl med andra sådana ord förmanade han dem att troget bevara lagen i sina hjärtan.

2:4  Det stod också i samma skrift att profeten, på grund av en uppenbarelse från Gud, befallde att tabernaklet och arken skulle bäras efter honom, och att han så begav sig åstad till det berg från vars höjd Moses hade skådat Guds arvedel.

2:5  Då nu Jeremias hade kommit dit, fann han ett grottliknande rum; och han lät bära tabernaklet och arken och rökelsealtaret ditin, och spärrade sedan till ingången.

2:6  Några av dem som hade följt med honom begåvo sig efteråt ditbort för att märka ut vägen, men de kunde icke finna den.

2:7  När Jeremias fick veta detta, bannade han dem och sade: 'Platsen skall vara okänd, till dess Gud åter församlar hela folket och barmhärtighet vederfares oss.

2:8  Då skall Herren låta dessa föremål komma i dagen, och man skall få se Herrens härlighet, molnskyn, såsom den uppenbarade sig på Moses' tid och på den dag då Salomo bad att platsen skulle bliva helgad i underbar måtto.'

2:9  Och där förtäljdes också huru denne, som ägde sådan vishet, frambar offer vid helgedomens invigning och fullbordan.

2:10  Likasom Moses bad till Herren, och eld föll ned från himmelen och förtärde det som hörde till offret, så bad ock Salomo till Herren, och elden föll ned och förbrände brännoffren.

2:11  Och Moses sade: 'Därför att man icke har ätit syndoffret, har det blivit förbränt.'

2:12  Likaså firade ock Salomo de åtta dagarna.

2:13  Detsamma stod också omtalat i Neemias' uppteckningar och hågkomster, så ock huru denne grundade ett bibliotek och där samlade böckerna om konungarna och profeterna, och Davids skrifter, jämte konungabrev om tempelskänker.

2:14  Likaså samlade ock Judas åt oss alla de böcker som hade blivit skingrade till följd av det krig vi hava haft att utkämpa; och de finnas nu hos oss.

2:15  I mån alltså, om I behoven dem, sända bud och hämta dem till eder.

2:16  Då vi nu således ämna fira tempelreningen, skriva vi detta till eder. Och I gören väl, om I firen dessa dagar.

2:17  Men Gud, som har frälst hela sitt folk och återgivit dem alla sin arvedel, så ock konungadömet och prästadömet och heligheten,

2:18  såsom han hade lovat i sin lag, på honom hoppas vi nu, och vänta att han snart skall förbarma sig över oss och församla oss till den heliga platsen från alla land under himmelen. Ty han har räddat oss ur stor nöd och renat platsen.»

2:19  Vad nu angår Judas Mackabeus och hans bröder och den stora helgedomens rening och altarets invigning,

2:20  vidare striderna mot Antiokus Epifanes och hans son Eupator

2:21  och de uppenbarelser som tedde sig på himmelen för dem som modigt och ärofullt kämpade för judendomen, så att de, trots sitt ringa antal, togo byte i hela landet och förjagade de vilda fiendeskarorna

2:22  och återvunno den över hela världen namnkunniga helgedomen och befriade staden och åter upprättade lagarna, som voro nära att bliva avskaffade, i det att Herren i sin stora mildhet blev dem nådig -

2:23  vad nu angår allt detta, som av Jason från Cyrene har blivit berättat i fem böcker, så skola vi här försöka att sammanfatta det i en enda bok.

2:24  Ty i det vi besinnade huru många taluppgifterna där äro, och vilket besvär som de behandlade ämnenas rikedom vållar dem som önska intränga i de historiska skildringarna,

2:25  hava vi här vinnlagt oss om att bereda underhållning åt dem som vilja hava något att läsa, och lättnad för dem som bemöda sig om att i minnet bevara vad de hava läst, och gagn åt alla dem som få boken i sina händer.

2:26  För oss åter, som hava påtagit oss besväret med sammandraget, är arbetet visserligen icke lätt, utan förenat med ansträngning och möda -

2:27  alldeles såsom den som anordnar ett festligt lag och strävar efter att se de andra till godo icke själv har det bekvämt; men likväl vilja vi, på grund av den tacksamhet som vi vänta från många, gärna underkasta oss detta besvär.

2:28  Att noga utforska var särskild omständighet betrakta vi därvid såsom den verklige författareris sak, medan vi själva vilja bemöda oss om att tillämpa reglerna för ett sammandrag.

2:29  Det är ju så, att medan den som uppför ett nytt hus måste tänka på bygget i dess helhet, behöver den som åtager sig att förse det med målningar i inbränt arbete allenast taga reda på det som är erforderligt för dess utsmyckning; på det sättet är det, efter min mening, också med oss.

2:30  Ty att fördjupa sig i saken och noga redogöra för allting och underkasta sig mycken möda med alla enskildheter, det tillkommer den ursprunglige historieskrivaren.

2:31  Men den som vill utföra en bearbetning, han bör hava lov att sträva efter korthet i uttryckssättet, och samtidigt slippa att lämna en uttömmande skildring av händelserna.

2:32  Härmed må vi då begynna vår framställning, sedan vi till det först sagda hava tillfogat allenast detta. Det vore ju dåraktigt att komma med ett mångordigt företal till berättelsen, men meddela själva berättelsen i kort sammandrag.