SweFolk - Job - 29

29:1  Job fortsatte sin utläggning. Han sade:

29:2  O, att jag var som i gångna månader, som i dagarna då Gud vakade över mig,

29:3  då hans lykta sken över mitt huvud och jag gick i hans ljus genom mörkret,

29:4  då jag var i min krafts dagar, då Guds godhet vilade över mitt hus,

29:5  då den Allsmäktige ännu var med mig och mina barn fanns runt omkring mig,

29:6  då mina fötter badade i gräddmjölk och det rann bäckar av olja ur klippan för mig.

29:7  När jag gick till porten i staden och intog min plats på torget,

29:8  då drog sig de unga undan när de såg mig, och de gamla reste sig och stod.

29:9  Stormännen höll tillbaka sina ord och lade handen på munnen.

29:10  Furstarnas röst tystnade, tungan fastnade vid deras gom.

29:11  Varje öra som hörde mig prisade mig, varje öga som såg mig lovordade mig,

29:12  för jag räddade den fattige som ropade och den faderlöse som ingen hjälpare hade.

29:13  Den döende välsignade mig, änkans hjärta fick jag att jubla.

29:14  Jag klädde mig i rättfärdighet och den var min klädnad, rättvisan var min mantel och huvudbonad.

29:15  Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.

29:16  Jag var en far för de fattiga och redde ut den okändes sak.

29:17  Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet från hans tänder.

29:18  Jag tänkte då: ”I mitt eget bo ska jag dö, mina dagar blir många som sanden.

29:19  Min rot sträcker sig till vattnet, nattens dagg vilar i mina grenar.

29:20  Min ära är ständigt ny, och min båge förnyas i min hand.”

29:21  De lyssnade på mig och väntade, de var tysta inför mitt råd.

29:22  Efter mig talade ingen, och mina ord vederkvickte dem.

29:23  De väntade på mig som på regn, de öppnade sin mun som efter vårregn.

29:24  Jag log mot dem när de misströstade, och de tog emot mitt ansiktes ljus.

29:25  Jag valde väg åt dem och satt som hövding, jag tronade som en kung bland sina män, som en som tröstar de sörjande.