SweKarlXII1873 - Luke - 17

17:1  Och han sade till sina Lärjungar: Det är omöjeligit, att icke skulle komma förargelser; men ve honom, genom hvilken de komma.

17:2  Bättre vore honom, att en qvarnsten hängdes vid hans hals, och vorde kastad i hafvet, än han skulle förarga en af dessa små.

17:3  Vakter eder. Om din broder bryter dig emot, så straffa honom, och om han bättrar sig, så förlåt honom det.

17:4  Och om han bryter dig emot sju resor om dagen, och han sju resor om dagen vänder sig om igen till dig, sägandes: Mig ångrar det; så förlåt honom.

17:5  Och Apostlarna sade till Herran: Föröka oss trona.

17:6  Då sade Herren: Om I haden trona såsom ett senapskorn, och saden till detta mulbärsträd: Ryck dig upp, och försätt dig i hafvet; då lydde det eder.

17:7  Hvilken af eder hafver en tjenare, som går vid plogen, eller vaktar boskap, då han kommer hem af markene, att han säger till honom: Gack straxt, och sitt till bords;

17:8  Utan säger han icke heldre till honom: Red till nattvarden, och uppskörta dig, och tjena mig medan jag äter och dricker; och sedan ät du och drick.

17:9  Månn han tacka dem samma tjenarenom, att han gjorde som honom budet var? Nej, menar jag.

17:10  Sammalunda ock I, när I hafven gjort allt det som eder budet är, så säger: Vi äre onyttige tjenare; vi hafve gjort det vi vorom pligtige att göra.

17:11  Och det begaf sig, då han gick till Jerusalem, for han midt igenom Samarien och Galileen.

17:12  Och då han kom uti en by, mötte honom tio spitelske män, de stodo långt ifrå;

17:13  Och de upphöjde sina röst, sägande: Jesu Mästar, varkunna dig öfver oss.

17:14  När han dem såg, sade han till dem: Går, och viser eder Presterna. Och hände sig, vid de gingo, vordo de rene.

17:15  Men en af dem, då han såg att han var ren vorden, kom han igen, och prisade Gud med höga röst;

17:16  Och föll på sitt ansigte för hans fötter, tackandes honom; och han var en Samarit.

17:17  Då svarade Jesus, och sade: Voro icke tio rene gjorde? Hvar äro då de nio?

17:18  Ingen är funnen, som kom igen till att prisa Gud, utan denne främlingen;

17:19  Och sade till honom: Statt upp, gack, din tro hafver frälst dig.

17:20  Och då han frågad vardt af de Phariseer, när Guds rike komma skulle, svarade han dem, och sade: Guds rike kommer icke med utvärtes åthäfvor.

17:21  Ej heller varder man sägande: Si här, eller, si der äret; ty si, Guds rike är invärtes i eder.

17:22  Och han sade till Lärjungarna: Den tid skall komma, att I skolen begära se en af menniskones Sons dagar, och I skolen icke få sen.

17:23  Och de skola säga till eder: Si här, si der; går icke åstad, och följer icke heller.

17:24  Ty såsom ljungelden ljungar ofvan af himmelen, och lyser öfver allt det under himmelen är; alltså skall ock menniskones Son vara på sin dag.

17:25  Men tillförene måste han mycket lida, och förkastas af detta slägtet.

17:26  Och såsom det skedde uti Noe tid, så skall det ock ske uti menniskones Sons dagar.

17:27  De åto, drucko; män togo hustrur, och qvinnor gåfvos mannom, intill den dagen då Noe gick in i arken; och floden kom, och förgjorde dem alla.

17:28  Sammalunda ock, såsom det skedde uti Loths tid; de åto, drucko, köpte, sålde, planterade, byggde.

17:29  Men den dagen, då Loth gick ut af Sodoma, regnade eld och svafvel af himmelen, och förgjorde dem alla.

17:30  Efter det sättet varder det ock gåendes på den dagen, när menniskones Son skall uppenbaras.

17:31  På den dagen, den som är på taket, och hans boting i huset, han stige icke neder till att taga dem; sammalunda ock, den i markene är, gånge icke tillbaka igen efter det han left hafver.

17:32  Kommer ihåg Loths hustru.

17:33  Hvilken som far efter att förvara sin själ, han skall mista henne; och den som mister henne, han fordrar henne till lifs.

17:34  Jag säger eder: I den natten skola två ligga uti ene säng; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

17:35  Två skola mala tillhopa; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

17:36  Två skola vara i markene; den ene varder upptagen, och den andre varder qvarlåten.

17:37  Då svarade de, och sade till honom: Hvar då, Herre? Sade han till dem: Der som åtelen är, dit församlas ock örnarna.