SweKarlXII1873 - Luke - 20

20:1  Och det begaf sig på en af de dagar, att han lärde folket i templet, och predikade Evangelium; då församlade sig de öfverste Presterna, och de Skriftlärde, med de Äldsta;

20:2  Och sade till honom: Säg oss, af hvad magt gör du detta? Eller ho är den som hafver gifvit dig denna magten?

20:3  Svarade Jesus, och sade till dem: Jag vill ock spörja eder ett ord; svarer I mig:

20:4  Var Johannis döpelse af himmelen, eller af menniskor?

20:5  Då begynte de tänka vid sig, sägande: Sägom vi, af himmelen; då säger han: Hvi trodden I icke honom då?

20:6  Men sägom vi, af menniskor då stenar oss allt folket; ty de hålla det ju så före, att Johannes var en Prophet.

20:7  Ty svarade de, att de icke visste, hvadan den var.

20:8  Då sade Jesus till dem: Icke heller säger jag eder, med hvad magt jag detta gör.

20:9  Och han begynte säga till folket denna liknelsen: En man planterade en vingård, och fick honom ut vingårdsmannom, och for bort i främmande land i lång tid.

20:10  När tid var, sände han en tjenare till vingårdsmännerna, att de skulle låta honom få af vingårdsens frukt; men vingårdsmännerna hudflängde honom, och sänden ifrå sig med tomma händer.

20:11  Sedan sände han ock en annan tjenare; den hudflängde de ock, och försmädde honom, och sänden ifrå sig med tomma händer.

20:12  Åter sände han den tredje; den gjorde de ock såran, och drefvo honom ut.

20:13  Då sade vingårdsherren: Hvad skall jag göra? Jag vill sända min älskeliga son; kan hända att, då de se honom, hafva de försyn för honom.

20:14  Då vingårdsmännerna fingo se honom, tänkte de vid sig sjelfva, sägande: Denne är arfvingen; kommer, vi vilje slå honom ihjäl, att arfvedelen må blifva vår.

20:15  Och så drefvo de honom utu vingården, och dråpo honom. Hvad skall nu vingårdsherren göra dem samma?

20:16  Han skall komma, och förgöra dessa vingårdsmännerna, och utfå vingården androm. När de detta hörde, sade de: Bort det.

20:17  Då såg han på dem, och sade: Hvad är då det som skrifvet står: Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är vorden en hörnsten?

20:18  Hvilken som faller uppå den stenen, han varder krossad; men den han uppå faller, honom slår han all sönder i stycken.

20:19  Och öfverste Presterna, med de Skriftlärda, sökte efter att de kunde få taga fatt på honom i samma stunden; men de räddes för folket; ty de förstodo, att han hade sagt denna liknelsen emot dem.

20:20  Och de aktade på honom, och sände ut väktare, som låtos vara rättfärdige; på det de skulle taga honom vid orden, och öfverantvarda honom herrskapet, och i landsherrans våld.

20:21  Och de frågade honom, sägande: Mästar, vi vete att du säger och lärer det rätt är, och ser icke till personen, utan lärer Guds väg rätt.

20:22  Är det rätt, att vi gifve Kejsaren skatt, eller ej?

20:23  Då han förmärkte deras illfundighet, sade han till dem: Hvi fresten I mig?

20:24  Låter mig få se penningen; hvars beläte och öfverskrift hafver han? Svarade de, och sade: Kejsarens.

20:25  Sade han till dem: Så gifver nu Kejsarenom det Kejsarenom tillhörer, och Gudi det Gudi tillhörer.

20:26  Och de kunde icke straffa hans tal, för folket; utan förundrade sig på hans svar, och tigde.

20:27  Då gingo någre fram till honom af de Sadduceer, hvilke der neka uppståndelsen, och frågade honom,

20:28  Sägande: Mästar, Moses hafver skrifvit oss, att om någors mans broder blifver död, den hustru hafver, och dör barnlös, att hans broder skall taga hans hustru, och uppväcka sinom broder säd.

20:29  Så voro nu sju bröder; och den förste tog sig hustru, och blef död barnlös.

20:30  Och den andre tog henne, och blef ock desslikes död barnlös.

20:31  Den tredje tog henne; sammalunda ock alle sju, och läto inga barn efter sig, och blefvo döde.

20:32  Sist, efter dem alla, blef ock qvinnan död.

20:33  Uti uppståndelsen, hvilkensderas hustru skall hon vara, efter det sju hade haft henne till hustru?

20:34  Då svarade Jesus, och sade till dem: Denna verldenes barn taga sig hustrur och gifvas mannom.

20:35  Men de som varda värdige till den verldena, och till uppståndelsen ifrå de döda, de hvarken taga hustrur, eller gifvas manne;

20:36  Och ej heller kunna de mera dö; ty de varda like med Änglarna, och äro Guds barn, medan de äro uppståndelsens barn.

20:37  Men att de döde uppstå, bevisade Moses vid buskan, då han kallade Herran Abrahams Gud, och Isaacs Gud, och Jacobs Gud.

20:38  Gud är icke de dödas, utan de lefvandes Gud; ty honom lefva alle.

20:39  Då svarade någre af de Skriftlärda, sägande: Mästar, du sade rätt.

20:40  Och de djerfdes icke yttermera något fråga honom.

20:41  Men han sade till dem: Huru säga de Christum vara Davids Son?

20:42  Och sjelfver David säger i Psalmboken: Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand;

20:43  Tilldess jag nederlägger dina ovänner dig till en fotapall.

20:44  Så kallar nu David honom Herra; huru är han då hans Son?

20:45  Då sade han till sina Lärjungar, uti allt folkens åhöro:

20:46  Tager eder vara för de Skriftlärda, som vilja gå uti sid kläder, och vilja gerna varda helsade på torgen, och sitta främst i Synagogorna, och sitta främst i gästabåden.

20:47  De uppfräta enkors hus, förebärande långa böner; de skola få dess större fördömelse.