SweKarlXII1873 - Proverbs - 19

19:1  En fattig man, den i sine fromhet vandrar, är bättre än en vrång man med sina läppar, den dock en dåre är.

19:2  Der man icke med förnuft handlar, der går det intet väl till; och den som snar är på fötterna, han stöter sig.

19:3  Ens menniskos galenskap förförer hans väg, att hans hjerta emot Herran vredgas.

19:4  Gods gör många vänner; men den fattige varder af sinom vännom förlåten.

19:5  Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall icke undslippa.

19:6  Månge vakta uppå Förstans person; och alle äro dens vänner, som skänker gifver.

19:7  Den fattiga hata alle hans bröder, ja, ock hans vänner draga sig långt ifrå honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.

19:8  Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.

19:9  Ett falskt vittne blifver icke ostraffadt; och den der lögn dristeliga talar, han skall förgås.

19:10  Dem galna höfves icke väl goda dagar, mycket mindre enom tjenare att råda öfver Förstar.

19:11  Den der tålig är, han är en klok menniska; och det är honom ärligit, att han odygd öfverse kan.

19:12  Konungens ogunst är såsom ens ungs lejons rytande; men hans gunst är såsom dagg på gräs.

19:13  En galen son är sins faders sorg, och en trätosam qvinna ett stadigt drypande.

19:14  Hus och ägodelar ärfvas af föräldrom; men en förnuftig hustru kommer af Herranom.

19:15  Lathet hafver sömn med sig, och en fåfäng själ skall hunger lida.

19:16  Den som budet bevarar, han bevarar sitt lif; men den sin väg föraktar, han skall dö.

19:17  Den som förbarmar sig öfver den fattiga, han lånar Herranom; han skall vedergälla honom godt igen.

19:18  Tukta din son, medan något hopp är; men låt icke dina själ dragas till att döda honom;

19:19  Ty stor harm kommer skada åstad; derföre låt honom lös, så kan du mer tukta honom.

19:20  Hör råd, och tag vid tuktan, att du sedan må vis varda.

19:21  Mång anslag äro uti ens mans hjerta; men Herrans råd blifver beståndandes.

19:22  Menniskona pryder hennes välgerning; och en fattig man är bättre än en ljugare.

19:23  Herrans fruktan fordrar till lifs; och skall mätt varda, att intet ondt skall hemsöka henne.

19:24  Den late gömmer sina hand i barmen, och förer henne icke till munnen igen.

19:25  Slår man bespottaren, så blifver den fåkunnige vis; straffar man en förståndigan, så varder han förnuftig.

19:26  Den som fadren förlägger, och modrena fördrifver, han är ett skamligit och förbannadt barn.

19:27  Låt af, min son, att höra den tuktan, som förer ifrå förnuftig Iäro.

19:28  Ett vrångt vittne bespottar domen; och de ogudaktigas mun uppslukar orätthetena.

19:29  Bespottarom är straff beredt, och slag på de dårars rygg.