SweKarlXII1873 - Proverbs - 31

31:1  Detta är Konung Lemuels ord, den lära, som honom hans moder lärde.

31:2  Ack! min utkorade; ack! du mins lifs son; ack! min önskade son.

31:3  Låt icke qvinnor få dina förmågo, och gack icke de vägar, der Konungar förderfva sig på.

31:4  O! icke Konungom, Lemuel; gif icke Konungom vin dricka, eller Förstom starka drycker;

31:5  Att de icke dricka, och förgäta rätthetena, och förvända de elända menniskors sak.

31:6  Gif starka drycker dem som förgöras skola, och vin bedröfvadom själom;

31:7  Att de måga dricka, och förgäta sina vedermödo, och icke mer ihågkomma sin jämmer.

31:8  Låt din mun upp för de dumbar, och för allas deras sak, som förlåtne äro.

31:9  Låt din mun upp, och döm rätt, och hämnas den elända och fattiga.

31:10  Hvilkom en dygdelig qvinna beskärd är, hon är mycket ädlare, än aldrakosteligaste perlor.

31:11  Hennes mans hjerta tör förlåta sig uppå henne, och bergning skall honom icke fattas.

31:12  Hon gör honom ljuft, och icke ledt, i alla sina lifsdagar.

31:13  Hon brukar sig på ull och lin, och arbetar gerna med sina händer.

31:14  Hon är såsom ett köpmanskepp, som sina bergning fjerranefter hemtar.

31:15  Hon står om nattene upp, och gifver sitt husfolk mat, och sina tjenarinnor deras del.

31:16  Hon tänker på en åker, och köper honom; och planterar en vingård af sina händers frukt.

31:17  Hon gjordar sina länder fast, och stärker sina armar.

31:18  Hon märker, hvar hennes handel kan hafva förkofring; hennes lykta utsläckes icke om nattena.

31:19  Hon räcker ut sina hand till rocken, och hennes finger fatta tenen.

31:20  Hon utsträcker sina händer till den fattiga, och räcker sina hand dem torftiga.

31:21  Hon fruktar icke sino huse för snö; ty hela hennes hus hafver dubbel kläder.

31:22  Hon gör sig täcken; hvitt silke, och purpur är hennes kläde.

31:23  Hennes man är prisad i portomen, när han sitter när landsens äldsta.

31:24  Hon gör en kjortel, och säljer honom; ett bälte får hon krämarenom.

31:25  Hennes prydning är, att hon renlig och flitig är; och framdeles skall hon le.

31:26  Hon upplåter sin mun med vishet, och på hennes tungo är täckelig lära.

31:27  Hon ser till, huru det i hennes hus tillstår, och äter icke sitt bröd i lättja.

31:28  Hennes söner komma upp, och prisa henne saliga; hennes man lofvar henne.

31:29  Många döttrar samka rikedom; men du öfvergår dem alla.

31:30  Täckeligt och dägelig vara är intet; en qvinna, som Herran fruktar, den skall man lofva.

31:31  Hon skall rosad varda af sina händers frukt, och hennes gerningar skola lofva henne i portomen.