SweKarlXII1873 - Proverbs - 6

6:1  Min son, varder du lofvetsman för din nästa, så hafver du häktat dina hand intill en främmanda;

6:2  Du äst invefvad med dins muns tal, och gripen uti dins muns ord.

6:3  Så gör dock, min son, alltså, och undsätt dig; ty du äst kommen dinom nästa i händer; löp, skynda dig, och drif din nästa.

6:4  Låt icke din ögon sofva, eller din ögnahvarf sömnig vara.

6:5  Uthjelp dig, såsom en rå utu handene, och såsom en fogel utu foglafängarens hand.

6:6  Gack bort till myrona, du later; se uppå hennes seder, och lär.

6:7  Ändock hon ingen Första eller höfvitsman, eller herra hafver,

6:8  Tillreder hon dock likväl sitt bröd om sommaren, och samkar sin mat i andene.

6:9  Huru länge ligger du, later? När vill du uppstå af dinom sömn?

6:10  Ja, sof ännu litet, tag der ännu en sömn före; lägg ännu litet händerna tillhopa, att du må sofva;

6:11  Så skall fattigdomen med hast komma öfver dig, såsom en vandrare, och armod såsom en väpnad man.

6:12  En bedrägelig menniska, en skadelig man går med vrångom mun;

6:13  Vinkar med ögonen, tecknar med foten, viser med fingren;

6:14  Tänker alltid något ondt och argt i sitt hjerta, och kommer trätor åstad.

6:15  Derföre skall honom hans ofärd hasteliga komma; och skall med snarhet sönderbråkad varda, så att der ingen hjelp vara skall.

6:16  Si, sex stycke hatar Herren, och vid det sjunde hafver han en styggelse:

6:17  Högfärdig ögon, falsk tungo, händer som utgjuta oskyldigt blod;

6:18  Hjerta som med arga list umgår, fötter som snare äro till att göra skada;

6:19  Ett falskt vittne som icke skämmes att tala lögn, och den der träto emellan bröder åstadkommer.

6:20  Min son, bevara dins faders bud, och låt icke fara dine moders lag.

6:21  Bind dem tillhopa på ditt hjerta dageliga, och häng dem på din hals;

6:22  När du går, att de leda dig; när du ligger, att de bevara dig; när du uppvaknar, att de äro ditt tal.

6:23  Ty budet är en lykta, och lagen är ett ljus; och tuktans straff är lifsens väg;

6:24  På det du må bevarad blifva för en ond qvinno; för enes främmandes släta tungo.

6:25  Låt hennes dägelighet icke göra dig lusta i ditt hjerta, och förtag dig icke på hennes ögnahvarf.

6:26  Ty en sköka tager enom sitt bröd ifrå; men en gift qvinna fångar ädla lifvet.

6:27  Kan ock någor behålla eld i barmen, så att hans kläder icke brinna?

6:28  Huru skulle någor gå på glöd, så att hans fötter icke brände varda?

6:29  Alltså går det honom, som till sins nästas hustru går; der blifver ingen ostraffad, den vid henne kommer.

6:30  Det är enom tjuf icke så stor skam, om han stjäl till att mätta sina själ, då honom hungrar;

6:31  Och om han gripen varder, gifver han det sjufaldt igen, och lägger dertill alla ägodelarna i sitt hus.

6:32  Men den som med ene qvinno hor bedrifver, han är en dåre, och förer sitt lif uti förderf.

6:33  Dertill skall plåga och skam komma uppå honom, och hans skam skall intet utskrapad varda.

6:34  Ty mansens harm hafver nit, och skonar intet på hämndenes tid;

6:35  Och ser icke till någon person, den försona måtte; och tager intet vid, om du än mycket skänka ville.