SweKarlXII - Genesis - 29

29:1  Då hof Jacob sin fot up, och gick in i det land, som öster ut ligger.

29:2  Och såg sig om, och si, der war en brunn på markene; och si, tre hjordar med får der när; förty hjordarne måste dricka af brunnenom; och låg en stor sten för hålet på brunnenom.

29:3  Och de plägade der församla alla hjordarna, och wältra stenen ifrå brunnshålet, och watna fåren, och lade så åter stenen för hålet i sitt rum igen.

29:4  Och Jacob sade til dem: Mine bröder, hwadan ären I? De swarade: Wi äre af Haran.

29:5  Han sade til dem: Kännen I ock Laban Nahors son? De swarade: Wi känne honom wäl.

29:6  Han sade: Går honom ock wäl i hand? De swarade: Honom går wäl i hand: Och si, der kommer hans dotter Rachel med fåren.

29:7  Han sade: Det är ännu bittida dags, och är icke ännu tid drifwa boskapen hem; watner fåren, och går bort med dem i bet.

29:8  De swarade: Wi kunne icke, förra än du alle hjordarne komma tilsamman, och wi wältre stenen ifrå brunnshålet, och watne så fåren.

29:9  Medan han ännu talade med dem, kom Rachel med sins faders får; förty hon waktade fåren.

29:10  Då Jacob såg Rachel, Labans sins moderbroders dotter, och Labans sins moderbroders får, gick han til, och wältrade stenen ifrå hålet på brunnenom, och watnade Labans sins moderbroders får.

29:11  Och kyste Rachel; hof up sina röst, och gret.

29:12  Och kungjorde henne, at han war hennes faderbroders och Rebeckas son. Då lopp hon, och kungjorde det sinom fader.

29:13  Då nu Laban hörde om Jacob sin systerson, lopp han emot honom, och tog honom i famn, och kysten, och hade honom in i sitt hus. Då förtälde han honom allt, huru tilgått war.

29:14  Då sade Laban til honom: Nu wäl, du äst mitt ben och mitt kött: Och när han nu en månad långt hade warit när honom,

29:15  Sade Laban til Jacob: Ändock du äst min broder, skulle du fördenskull tjena mig för intet? Säg, hwad skall wara din lön?

29:16  Och Laban hade twå döttrar; den äldsta het Lea, och den yngsta het Rachel.

29:17  Men Lea war klenögd; Rachel war wäl skapad, och hade ett dägeligit ansikte.

29:18  Til henne fick Jacob kärlek, och sade: Jag will tjena dig i sju år för Rachel dina yngsta dotter.

29:19  Laban swarade: Det är bättre jag gifwer dig henne, än enom androm: Blif när mig.

29:20  Så tjente Jacob i sju år för Rachel; och tyckte honom det wara få dagar, så kär hade han henne.

29:21  Och Jacob sade til Laban: Få mig mina hustru; ty nu är tid, at jag kommer i säng med henne.

29:22  Då böd Laban allt folket der omkring, och gjorde bröllop.

29:23  Men om aftonen tog han Lea sina dotter, och hade henne in til honom: Och han låg när henne.

29:24  Och Laban fick sine dotter Lea Silpa til ena tjenstepigo.

29:25  Om morgonen, si, då war det Lea: Och han sade til Laban: Hwi hafwer du det gjort mig? Hafwer jag icke tjent dig för Rachel? Hwi hafwer du bedragit mig?

29:26  Laban swarade: Man går icke så i wåro lande, at man gifwer ut den yngsta förr än den äldsta.

29:27  Hålt dessa weckona ut, så will jag ock gifwa dig denna med, för den tjenst, som du ännu skalt tjena mig i androm sju år.

29:28  Jacob gjorde så, och höll de weckona ut: Då gaf han honom Rachel sina dotter til hustru.

29:29  Och Laban gaf Rachel sine dotter Bilha til ena tjenstepigo.

29:30  Så låg han ock när Rachel, och hade Rachel kärare än Lea; och tjente honom framdeles i de andra sju åren.

29:31  Men då HERren såg, at Lea wardt wanwörd, gjorde han henne fruktsama, och Rachel ofruktsama.

29:32  Och Lea wardt hafwande, och födde en son, den kallade hon Ruben, och sade: HERren hafwer sett til min förtryckelse; nu warder min man hafwandes mig kär.

29:33  Och wardt åter hafwande, och födde en son, och sade: HERren hafwer hört, at jag är wanwörd, och hafwer desslikes denna gifwit mig; och kallade honom Simeon.

29:34  Åter wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Nu warder min man åter hållandes sig til mig, ty jag hafwer födt honom tre söner; derföre kallade hon honom Levi.

29:35  Fjerde reso wardt hon hafwande, och födde en son, och sade: Nu will jag tacka HERranom; derföre kallade hon honom Juda, och wände så igen at föda.