SweFolk - Job - 19

19:1  Då tog Job till orda och sade:

19:2  Hur länge ska ni plåga min själ och krossa mig med ord?

19:3  Tio gånger har ni hånat mig och kränkt mig utan att rodna.

19:4  Om jag verkligen har gått vilse, då är förvillelsen min egen sak.

19:5  Även om ni förhäver er mot mig och använder min förnedring emot mig,

19:6  så ska ni veta att Gud har gjort mig orätt och spänt sitt nät omkring mig.

19:7  Jag ropar mot våldet men får inget svar, jag ropar men där finns ingen rättfärdighet.

19:8  Han har spärrat min väg så att jag inte kommer fram, över mina stigar lägger han mörker.

19:9  Han har klätt av mig min ära och tagit kronan från mitt huvud.

19:10  Han bryter ner mig från alla sidor tills jag går under. Han rycker upp mitt hopp som ett träd.

19:11  Han har tänt sin vredes eld mot mig och räknar mig som sin fiende.

19:12  Hans skaror samlas och förbereder sitt anfall mot mig, de slår läger runt mitt tält.

19:13  Han har drivit bort mina bröder från mig, alla jag känner är som främlingar för mig.

19:14  Mina närmaste har gett sig av, mina vänner har glömt mig.

19:15  Min familj och mina tjänarinnor ser mig som en främling, en främmande är jag i deras ögon.

19:16  Om jag kallar på min tjänare svarar han inte, jag måste vädja till honom ödmjukt.

19:17  Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag äcklar min egen familj.

19:18  Även små barn föraktar mig, så snart jag reser mig hånar de mig.

19:19  För alla mina vänner är jag avskyvärd, de jag älskade har vänt mig ryggen.

19:20  Mina ben tränger ut genom hud och kött, jag har bara tandköttet kvar.

19:21  Var barmhärtiga, ni mina vänner, var barmhärtiga mot mig, för Guds hand har slagit mig.

19:22  Varför förföljer ni mig som Gud gör? Blir ni aldrig mätta av mitt kött?

19:23  O, att mina ord skulle skrivas ner, att de skulle nertecknas i en bok

19:24  och för evigt ristas in i klippan med järnstift och bly!

19:25  Men jag vet att min återlösare lever, att han till sist ska träda fram över stoftet.

19:26  När sedan min sargade hud är borta, ska jag i mitt kött skåda Gud.

19:27  Jag själv ska få skåda honom, jag ska se honom med egna ögon, inte med någon annans. Därefter längtar jag i mitt innersta.

19:28  Men ni säger: ”Hur ska vi förfölja honom?” Roten till olyckan har ni funnit hos mig.

19:29  Var rädda för svärdet, för vrede hör till synder som straffas med svärd. Därför ska ni veta att det kommer en dom.