SweKarlXII - Mark - 13

13:1  Och då han gick ut af templet, sade till honom en af hans Lärjungar: Mästar, se hurudana stenar, och hurudana byggning är detta.

13:2  Jesus svarade, och sade till honom; Ser du denna stora byggningen? En sten varder icke qvarliggandes på den andra, den icke afbruten varder.

13:3  Och då han satt på Oljoberget, tvärtemot templet, frågade honom Petrus, oct Jacobus, och Johannes, och Andreas, afsides:

13:4  Säg oss, när detta skall ske? Och hvad tecken är dertill, när detta skall allt fullbordas?

13:5  Svarade Jesus, och begynte säga: Ser till, att ingen bedrager eder.

13:6  Ty månge varda kommande i mitt Namn, sägande: Jag är Christus; och de skola bedraga många.

13:7  Men när I fån höra örlig, och örligs rykte, varer icke bedröfvade; ty det måste så ske; men det är icke straxt änden.

13:8  Det ena folket skall uppsätta sig emot det andra, och det ena riket emot det andra; och jordbäfning skall varda mångastäds; och hunger och förskräckelser skola varda. Detta är begynnelsen till vedermödon.

13:9  Men tager I eder vara; ty de skola öfverantvarda eder in på Rådhusen och Synagogorna; och I skolen varda hudflängde, och framdragne för Förstår och Konungar, för mina skull, till ett vittnesbörd öfver dem.

13:10  Och Evangelium måste först predikadt varda för all folk.

13:11  När de nu draga eder fram, och öfverantvarda eder, så hafver ingen omsorg, hvad I skolen säga; och tänker der intet på framföreåt; utan, hvad eder ingifvet varder i samma stunden, det tåler; ty det ären icke I, som talen, utan den Helge Ande.

13:12  Och den ene brödren skall öfverantvarda den andra i döden, och fadren sonen; och barnen skola sig uppsätta mot föräldrarna, och hjelpa till att döda dem.

13:13  Och I skolen varda förhatade af allom, för mitt Namns skull; men den som härdar intill ändan, han varder salig.

13:14  Men då I fån se förödelsens styggelse, deraf sagdt är genom Propheten Daniel, ståndandes der det icke skall; (den det läs, lian förstå det) de som då äro i Judeen, de fly upp på bergen.

13:15  Men den der är på taket, han gånge icke neder i huset, och gånge icke in, till att taga något utu sitt hus.

13:16  Och den som är på åkren, han vände icke tillbaka, till att taga sin kläder.

13:17  Ve dem, som hafvande äro, eller dia gifva, i de dagar.

13:18  Men beder, att edor flykt icke sker om vinteren;

13:19  Ty i de dagar varder sådana bedröfrelse, att slik hafver icke varit, ifrå kreaturens begynnelse, dem Gud skapat hafver, intill nu; och ej heller varder.

13:20  Och hvar Herren icke hade förkortat de dagar, vorde intet kött saligt; men för de utkorades skull, som han utkorat hafver, förkortade han dagarna.

13:21  När då någor ville säga till eder: Si, här är Christus; eller si, han är der; tror det intet;

13:22  Ty falske Christi och falske Propheter skola upphäfva sig, och skola göra tecken och under, så att de ock skola förföra de utkorada, om möjeligit vore.

13:23  Men tager I eder vara; si, jag hafver sagt eder all ting framföreåt.

13:24  Men i de dagar, efter den bedröfvelsen, skall solen förmörkas, och månen skall icke gifva sitt sken;

13:25  Och himmelens stjernor skola nederfalla, och himmelens krafter skola bäfva.

13:26  Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med stor magt och härlighet.

13:27  Och då skall han sända sina Änglar, till att församla sina utkorada, ifrå fyra väder; ifrå jordenes ända intill himmelens anda.

13:28  Lärer af fikonaträt en liknelse: När nu dess qvist ar klen, och begynner bära löf, så veten I, att sommaren är när;

13:29  Sammalunda ock, när I sen detta ske, så veter att det är när för dörrene.

13:30  Sannerliga säger jag eder, att detta slägtet skall icke förgås, förr än allt detta skedt är.

13:31  Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.

13:32  Men om den dagen, och den stunden, vet ingen; icke Änglarna, som i himmelen äro, ej heller Sonen; utan Fadren allena.

13:33  Ser till, vaker och beder; ty I veten icke, när tiden är.

13:34  Såsom en man, den der drog bort i främmande land, och lät blifva sitt hus, och gaf sina tjenare magt, och hvarjom och enom sina sysslo, och böd dörravaktaren, att han skulle vaka.

13:35  Vaker fördenskull; ty I veten icke, när husbonden kommer, antingen om aftonen, eller midnattstid, eller i hönsgälden, eller om morgonen;

13:36  Att, då han kommer hasteliga, han icke skall finna eder sofvande.

13:37  Men hvad jag säger eder, det säger jag allom: Vaker.