SweFolk - Psalms - 109

109:1  Min lovsångs Gud, var inte tyst,

109:2  för de öppnar sin gudlösa mun, sin falska mun mot mig. De talar mot mig med lögnaktig tunga.

109:3  Med hatiska ord omringar de mig, de strider mot mig utan orsak.

109:4  Som svar på min kärlek anklagar de mig, men jag ber.

109:5  De lönar gott med ont och min kärlek med hat.

109:6  Sätt en gudlös över honom, låt en åklagare stå på hans högra sida.

109:7  När han ställs inför rätta, låt honom dömas skyldig och hans bön bli till synd.

109:8  Låt hans dagar bli få och en annan ta över hans ämbete.

109:9  Låt hans barn bli faderlösa och hans hustru änka.

109:10  Låt hans barn irra runt och tigga och söka sitt bröd långt från sina ödelagda hem.

109:11  Låt ockraren få grepp om allt han äger och främlingar plundra hans egendom.

109:12  Låt ingen visa barmhärtighet mot honom och ingen förbarma sig över hans faderlösa.

109:13  Låt hans ättlingar bli utrotade och hans namn utplånat i nästa släktled.

109:14  Låt hans fäders skuld bli ihågkommen inför Herren och hans mors synd inte utplånas,

109:15  låt dem alltid finnas inför Herren och låt minnet av dem utrotas från jorden.

109:16  Han hade ju ingen tanke på att vara barmhärtig, utan jagade den som var svag, fattig och bedrövad i hjärtat för att döda honom.

109:17  Han älskade förbannelse och den drabbade honom, han ville inte ha välsignelse och den flydde från honom.

109:18  Han bar förbannelse som sin dräkt, och den trängde in som vatten i hans inre och som olja i hans ben.

109:19  Låt den bli som hans mantel att svepa sig i, som ett bälte att ständigt spänna om sig.

109:20  Detta är mina anklagares lön från Herren, till dem som talar ont mot min själ.

109:21  Men du, Herre min Herre, hjälp mig för ditt namns skull! Din nåd är god, rädda mig,

109:22  för jag är svag och fattig, mitt hjärta är genomborrat i mitt inre.

109:23  Jag försvinner som skuggan om kvällen, jag skakas bort som en gräshoppa.

109:24  Mina knän vacklar av fasta, min kropp tappar sitt hull.

109:25  Jag har blivit till åtlöje för dem, de ser mig och skakar på huvudet.

109:26  Hjälp mig, Herre min Gud! Fräls mig efter din nåd,

109:27  så att de förstår att det är din hand, att du, Herre, har gjort det.

109:28  De förbannar, men du välsignar. De reser sig men måste skämmas, och din tjänare gläds.

109:29  Låt mina anklagare bli klädda i vanära och svepta i sin skam som i en mantel.

109:30  Jag vill tacka Herren om och om igen med min mun och prisa honom bland de många,

109:31  för han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som dömer hans själ.