SweKarlXII1873 - Psalms - 132

132:1  En visa i högre choren. Tänk, Herre, uppå David, och uppå allt hans lidande;

132:2  Hvilken Herranom svor, och lofvade dem mägtiga i Jacob:

132:3  Jag vill icke gå i mins hus hyddo, eller lägga mig på mine sängs lägre;

132:4  Jag vill icke låta mina ögon sofva, eller mina ögnalock sömnoga vara;

132:5  Tilldess jag må finna ett rum för Herranom, till en boning dem mägtiga i Jacob.

132:6  Si, vi höre derom i Ephrata; vi hafve funnit det på skogsmarkene.

132:7  Vi vilje gå in uti hans boningar, och tillbedja inför hans fotapall.

132:8  Herre, statt upp till dina ro, du och din magts ark.

132:9  Låt dina Prester kläda sig med rättfärdighet, och dina heliga glädja sig.

132:10  Tag icke bort dins smordas regemente, for din tjenare Davids skull.

132:11  Herren hafver svorit David en sannan ed, der skall han intet ifrå träda: Jag skall sätta dig dins lifs frukt uppå din stol.

132:12  Om dina barn hålla mitt förbund, och min vittnesbörd, som jag dem lärandes varder, så skola ock deras barn sitta på dinom stol evinnerliga.

132:13  Ty Herren hafver utvalt Zion, och hafver lust till att bo der.

132:14  Detta är min hvila evinnerliga, här vill jag bo; ty här behagar mig väl.

132:15  Jag vill välsigna dess spis, och gifva dess fattigom bröd nog.

132:16  Dess Prester vill jag bekläda med salighet, och dess helige skola glädja sig.

132:17  Dersammastäds skall uppgå Davids horn; jag hafver tillredt minom smorda ena lykto.

132:18  Hans fiendar vill jag bekläda med skam; men öfver honom skall hans krona blomstras.