SweFolk - Job - 20

20:1  Då tog Sofar från Naama till orda och sade:

20:2  Mina tankar tvingar mig att svara, jag är så upprörd.

20:3  Kränkande tillrättavisning måste jag höra, men mitt förstånds ande ger mig svar.

20:4  Vet du inte att det alltid varit så, ända sedan människan sattes på jorden,

20:5  att de gudlösas jubel är kortvarigt, att den gudlöses glädje varar ett ögonblick?

20:6  Även om hans förhävelse stiger mot himlen och hans huvud når till molnen,

20:7  så förgås han dock för alltid som sin egen träck. De som såg honom ska fråga: ”Var finns han?”

20:8  Likt en dröm flyger han bort och ingen finner honom, han jagas i väg som en syn om natten.

20:9  Ögat som såg honom ser honom aldrig mer, hans plats får inte återse honom.

20:10  Hans barn måste gottgöra de fattiga, hans händer återlämna hans rikedom.

20:11  Hans ben var fulla av ungdomskraft, men de ska ligga i stoftet med honom.

20:12  Även om ondskan är söt i hans mun och han gömmer den under tungan,

20:13  även om han är rädd om den och inte vill förlora den utan förvarar den i sin mun,

20:14  så förvandlas hans föda i hans inre och blir till ormgift inom honom.

20:15  Den rikedom han slukat måste han kräkas upp, Gud driver ut den ur hans buk.

20:16  Ormgift ska han suga i sig, giftormens tunga ska döda honom.

20:17  Inga bäckar får han se, inget flöde av honung och gräddmjölk.

20:18  Han måste återlämna vad han tjänat, han får inte njuta av det eller glädjas åt den rikedom han vunnit,

20:19  för han slog och övergav de ringa, han rövade åt sig hus som han inte hade byggt.

20:20  Han känner ingen ro i sitt inre, han kan inte rädda sig genom sina ägodelar.

20:21  Inget kom undan hans glupskhet, därför ska hans framgång inte bestå.

20:22  Mitt i sitt överflöd ska han drabbas av nöd, lidande av alla slag ska möta honom.

20:23  När han fyller sin buk ska Gud sända sin vredes glöd över honom, och den ska träffa honom som regn.

20:24  Flyr han för vapen av järn ska kopparbågens pilar genomborra honom.

20:25  Drar han ut pilen från sin rygg och den blanka udden ur sin galla, då drabbar honom dödsångest.

20:26  Djupt mörker väntar på hans ägodelar. En eld som ingen blåser på ska förtära honom, den ska ödelägga det som finns kvar i hans tält.

20:27  Himlarna visar hans skuld och jorden reser sig mot honom.

20:28  Allt i hans hus drivs bort som forsande vatten på vredens dag.

20:29  Det är vad den gudlösa människan får av Gud, den lott Gud har bestämt.