Swe1917 - Job - 27

27:1  Åter hov Job upp sin röst och kvad:

27:2  Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:

27:3  aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,

27:4  aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.

27:5  Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.

27:6  Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.

27:7  Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.

27:8  Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?

27:9  Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?

27:10  Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?

27:11  Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.

27:12  Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?

27:13  Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:

27:14  Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.

27:15  De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.

27:16  Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,

27:17  så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.

27:18  Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.

27:19  Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.

27:20  Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.

27:21  Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.

27:22  Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.

27:23  Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.