SweKarlXII - Job - 6

6:1  Job svarade, och sade:

6:2  När man voge min jämmer, och lade allt mitt lidande på ena våg,

6:3  Så skulle det vara svårare, än sanden i hafvet; derföre är förgäfves hvad jag säger.

6:4  Förty dens Allsmägtigas pilar stå i mig, hvilkens grymhet utsuper allan min anda; och Guds förskräckelse äro ställd uppå mig.

6:5  Icke ropar vildåsnen, när han hafver gräs; ej heller oxen, då han hafver foder.

6:6  Kan man ock äta det som osaltadt är? Eller månn någor vilja smaka det hvita om äggeblomman?

6:7  Der min själ tillförene vämjade vid, det är nu min mat för värks skull.

6:8  O! att min bön måtte ske, och Gud gåfve mig det jag förhoppas;

6:9  Att Gud toge till att sönderslå mig, och låte sina hand sönderkrossa mig;

6:10  Så hade jag ändå tröst, och ville bedja i minom sjukdom, att han icke skonade mig; jag hafver dock icke nekat dens Heligas tal.

6:11  Hvad är min kraft, att jag skulle kunna härda ut? Och hvad är min ändalykt, att min själ skulle vara tålig?

6:12  Min kraft är dock icke af sten, ej är heller mitt kött af koppar.

6:13  Hafver jag dock ingenstäds hjelp; och ingen ting vill gå fram med mig.

6:14  Den der icke bevisar sinom nästa barmhertighet, han öfvergifver dens Allsmägtigas fruktan.

6:15  Mine bröder gå förakteliga framom mig, såsom en bäck; såsom en ström framom flyter.

6:16  Dock de som rädas för rimfrostet, öfver dem varder fallandes snö.

6:17  Den tid hetten tvingar dem, skola de försmäkta; och när det hett blifver, skola de förgås utaf sitt rum.

6:18  Deras väg går afsides bort; de vandra der intet vägadt är, och förgås.

6:19  De se uppå Thema vägar; på rika Arabiens stigar akta de.

6:20  Men de skola komma på skam, då det är aldrasäkrast; och skola skämma sig, då de deruppå komne äro.

6:21  Ty I ären nu komne till mig; och medan I sen jämmer, frukten I eder.

6:22  Hafver jag ock sagt: Bärer hit, och skänker mig af edro förmågo?

6:23  Och hjelper mig utu fiendans hand? Och förlosser mig utu tyranners händer?

6:24  Lärer mig, jag vill tiga; och det jag icke vet, det underviser mig.

6:25  Hvi straffen I rättfärdigt tal? Hvilken är ibland eder, som det straffa kan?

6:26  I sätten samman ord, allenast till att straffa, och gören med ordom ett förtvifladt mod.

6:27  I öfverfallen en fattigan faderlösan, och rycken edar nästa upp med rötter.

6:28  Dock, medan I hafven begynt, ser uppå mig, om jag varder beslagen med någon lögn för eder.

6:29  Svarer hvad som rätt är; min svar skola väl blifva rätt.

6:30  Hvad gäller, min tunga hafver icke orätt, och min mun föregifver icke ondt.