SweKarlXII1873 - Psalms - 116

116:1  Det är mig ljuft, att Herren hörer mina röst och mina bön;

116:2  Att han böjer sina öron till mig; derföre vill jag åkalla honom i mina lifsdagar.

116:3  Dödsens snaror hade omfattat mig, och helvetes ångest hade råkat uppå mig; jag kom i jämmer och nöd.

116:4  Men jag åkallade Herrans Namn: O! Herre, fräls mina själ.

116:5  Herren är nådelig och rättfärdig, och vår Gud är barmhertig.

116:6  Herren bevarar de enfaldiga; när jag nederligger så hjelper han mig.

116:7  Var nu åter tillfrids, min själ; ty Herren gör dig godt.

116:8  Ty du hafver uttagit mina själ utu dödenom, mina ögon ifrå tårar, min fot ifrå fall.

116:9  Jag vill vandra för Herranom uti de lefvandes lande.

116:10  Jag tror, derföre talar jag; men jag varder svårliga plågad.

116:11  Jag sade i min häpenhet: Alla menniskor äro lögnaktige.

116:12  Huru skall jag vedergälla Herranom alla hans välgerningar, som han mig gör?

116:13  Jag vill taga den helsosamma kalken, och predika Herrans Namn.

116:14  Jag vill betala mina löften Herranom, för allt folk.

116:15  Hans helgons död är dyr hållen för Herranom.

116:16  O! Herre, jag är din tjenare; jag är din tjenare, dine tjenarinnos son; du hafver sönderslitit mina band.

116:17  Dig vill jag offra tacksägelse, och predika Herrans Namn.

116:18  Jag vill betala mina löften Herranom, för allt hans folk;

116:19  Uti gårdarna åt Herrans hus, uti dig, Jerusalem. Halleluja.