SweKarlXII - Luke - 18

18:1  Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;

18:2  Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;

18:3  Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.

18:4  Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;

18:5  Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa påmig.

18:6  Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.

18:7  Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?

18:8  Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?

18:9  Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:

18:10  Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.

18:11  Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.

18:12  Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.

18:13  Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.

18:14  Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.

18:15  Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.

18:16  Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.

18:17  Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.

18:18  Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif?

18:19  Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.

18:20  Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.

18:21  Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.

18:22  Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.

18:23  Då han det hörde, vardt han stor liga bedröfvad; ty han var ganska rik.

18:24  Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;

18:25  Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.

18:26  Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?

18:27  Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.

18:28  Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.

18:29  Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull,

18:30  Den icke skall igenfå mycket mer i denna tiden, och i tillkommande verld evinnerligit lif.

18:31  Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.

18:32  Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.

18:33  Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.

18:34  Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.

18:35  Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.

18:36  Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?

18:37  Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.

18:38  Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.

18:39  Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.

18:40  Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,

18:41  Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.

18:42  Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.

18:43  Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.