Site uses cookies to provide basic functionality.

OK
MATTHEW
Prev Up Next Toggle notes
Chapter 14
Matt Swe1917 14:1  Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.
Matt Swe1917 14:2  Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»
Matt Swe1917 14:3  Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.
Matt Swe1917 14:4  Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»
Matt Swe1917 14:5  Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.
Matt Swe1917 14:6  Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,
Matt Swe1917 14:7  att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.
Matt Swe1917 14:8  Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»
Matt Swe1917 14:9  Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,
Matt Swe1917 14:10  och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.
Matt Swe1917 14:11  Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.
Matt Swe1917 14:12  Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.
Matt Swe1917 14:13  Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.
Matt Swe1917 14:14  Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.
Matt Swe1917 14:15  Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»
Matt Swe1917 14:16  Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»
Matt Swe1917 14:17  De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»
Matt Swe1917 14:19  Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.
Matt Swe1917 14:20  Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.
Matt Swe1917 14:21  Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
Matt Swe1917 14:22  Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.
Matt Swe1917 14:23  Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.
Matt Swe1917 14:24  Båten var då redan många stadier[1] från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.
Matt Swe1917 14:25  Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.
Matt Swe1917 14:26  När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.
Matt Swe1917 14:27  Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»
Matt Swe1917 14:28  Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»
Matt Swe1917 14:29  Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.
Matt Swe1917 14:30  Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»
Matt Swe1917 14:31  Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»
Matt Swe1917 14:32  När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.
Matt Swe1917 14:33  Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»
Matt Swe1917 14:34  När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.
Matt Swe1917 14:35  Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.
Matt Swe1917 14:36  Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. [1] Se Stadie i Ordförklaringarna.