SweKarlXII1873 - Psalms - 66

66:1  En Psalmvisa, till att föresjunga. Fröjdens Gudi, all land.

66:2  Lofsjunger, till att ära hans Namn; priser honom härliga.

66:3  Säger till Gud: Huru underliga äro dina gerningar! Dinom fiendom skall fela för dine stora magt.

66:4  All land tillbedje dig, och lofsjunge dig; lofsjunge dino Namne. Sela.

66:5  Kommer och ser uppå Guds verk; den så underlig är i sina gerningar, ibland menniskors barn.

66:6  Han förvandlar hafvet uti det torra, så att man till fot öfver vattnet går. Dess fröjde vi oss i honom.

66:7  Han är rådandes med sine kraft evinnerliga; hans ögon skåda på folken. De affällige skola icke kunna upphäfva sig. Sela.

66:8  Lofver, I folk, vår Gud; låter hans lof vidt hördt varda;

66:9  Den våra själ vid lif behåller, och låter våra fötter icke slinta.

66:10  Ty, Gud, du hafver försökt oss, och pröfvat oss, såsom silfver pröfvadt varder.

66:11  Du hafver fört oss uti häktelse; du hafver lagt en tunga på våra länder.

66:12  Du hafver låtit komma menniskor öfver vårt hufvud. Vi äre komne i eld och i vatten; men du hafver utfört oss, och vederqvickt oss.

66:13  Derföre vill jag med bränneoffer gå in uti ditt hus, och betala dig mina löften;

66:14  Såsom jag mina läppar upplåtit hafver, och min mun talat hafver, i mine nöd.

66:15  Jag vill göra dig fet bränneoffer af brändom vädrom; jag vill offra oxar och bockar. Sela.

66:16  Kommer hit, hörer till, alle I som Gud frukten; jag vill förtälja, hvad han mine själ gjort hafver.

66:17  Till honom ropade jag med min mun, och prisade honom med mine tungo.

66:18  Om jag något orätt förehade i mitt hjerta, så, vorde Herren mig ej hörandes.

66:19  Derföre hörer mig Gud, och aktar uppå min bön.

66:20  Lofvad vare Gud, den mina bön icke förkastar, eller vänder sina godhet ifrå mig.