SweFolk - Job - 30

30:1  Nu skrattar de åt mig, dessa som är yngre än jag, medan jag inte hade satt deras fäder ens bland mina vallhundar.

30:2  Vilken hjälp kunde deras händer ge mig, de som saknar all livskraft?

30:3  De är utmärglade av nöd och hunger, de gnager den torra marken som redan förut var öde och ödslig.

30:4  De plockar saltörter bland snåren och ginströtter är deras mat.

30:5  De drivs ut från gemenskapen, man ropar efter dem som tjuvar.

30:6  De måste bo i otäcka raviner, i jordhålor och bergsskrevor.

30:7  De skriker bland snåren, de kryper ihop under nässlor.

30:8  De är uslingar och ärelösa, utjagade ur landet.

30:9  Nu har jag blivit deras nidvisa, jag har blivit ett ordspråk bland dem.

30:10  De avskyr mig och håller sig borta från mig, de tvekar inte att spotta mig i ansiktet.

30:11  Gud har lossat min bågsträng och plågat mig, därför släpper de sina hämningar inför mina ögon.

30:12  Vid min högra sida reser sig slöddret, de slår undan mina fötter och banar sig väg för att fördärva mig.

30:13  De river upp min stig, de arbetar på mitt fördärv, men de får ingen hjälp.

30:14  De bryter fram som genom en bred rämna, de vältrar sig fram mellan ruinerna.

30:15  Fasor väller över mig, min ära rycks bort som en storm och min räddning har försvunnit som ett moln.

30:16  Nu utgjuter sig min själ inom mig, och plågans dagar håller mig fast.

30:17  Natten borrar i mina ben, den gnagande pinan tar ingen vila.

30:18  Med stor kraft griper han min mantel, han fattar mig i min livklädnad.

30:19  Han har vräkt mig ner i dyn, och jag liknar stoft och aska.

30:20  Jag ropar till dig, men du svarar mig inte. Jag reser mig upp, men du bara ser på mig.

30:21  Du har blivit grym mot mig, med din starka hand ansätter du mig.

30:22  Du lyfter upp mig till vinden och för mig bort, du skakar mig i stormen.

30:23  Jag vet att du vill föra mig till döden, till den boning där allt levande samlas.

30:24  Men räcker man inte ut handen när man faller, ropar man inte efter hjälp när olyckan kommer?

30:25  Grät jag inte över den som hade hårda dagar, led inte min själ med den fattige?

30:26  Men när jag sökte det goda kom det onda, när jag väntade på ljus kom mörker.

30:27  Mitt innersta kokar och får ingen ro, dagar av plåga har mött mig.

30:28  Mörk går jag omkring, men inte av solen. Jag reser mig bland folket och ropar på hjälp.

30:29  Jag har blivit en bror till schakalerna, en vän till strutsarna.

30:30  Min hud svartnar och faller av mig, mina ben brinner av hetta.

30:31  Mitt harpspel är bytt i sorgelåt, mitt flöjtspel i högljudd gråt.