SweFolk - Job - 39

39:1  Jagar du byte åt lejonhonan? Stillar du de unga lejonens hunger

39:2  när de kryper ihop i sina hålor eller ligger på lur i snåret?

39:3  Vem skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud och flaxar omkring utan föda?

39:4  Vet du när stengetterna ska föda, vakar du över när hindarna ska kalva?

39:5  Räknar du månaderna de går dräktiga, vet du tiden när de ska föda?

39:6  De böjer sig ner och föder sina foster och blir fria från sina värkar.

39:7  Deras ungar blir starka och växer upp i det fria, de springer sin väg och vänder inte tillbaka.

39:8  Vem släppte vildåsnan fri, vem lossade hennes band?

39:9  Jag gav henne stäppen till hem, saltöknen till sin boning.

39:10  Hon ler åt bullret i staden och hör ingen pådrivares rop.

39:11  Hon söker sitt bete på bergen och letar efter allt som är grönt.

39:12  Har vildoxen lust att tjäna dig och stanna vid din krubba över natten?

39:13  Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran med töm och harva markerna efter dig?

39:14  Kan du lita på hans stora styrka och anförtro ditt arbete åt honom?

39:15  Litar du på att han för hem din säd och samlar den vid din tröskplats?

39:16  Strutshonans vingar flaxar med fröjd, men visar hennes vingar och fjädrar ömhet?

39:17  Hon lämnar sina ägg på marken och låter dem värmas i sanden,

39:18  hon glömmer att en fot kan krossa dem, att vilda djur kan trampa på dem.

39:19  Hon är hård mot sina ungar, som om de inte var hennes. Hon bryr sig inte om att hennes möda kan vara förgäves,

39:20  för Gud gav henne inte vishet, han lät henne inte få förstånd.

39:21  Men när hon piskar sig upp till språng, då ler hon åt både häst och ryttare.

39:22  Ger du hästen hans styrka, klär du hans nacke med man?

39:23  Får du honom att hoppa som gräshoppan? Hans stolta frustning sprider skräck.

39:24  Han skrapar i marken och gläds över sin styrka, han rusar fram mot väpnade skaror.

39:25  Han ler åt fruktan och känner ingen rädsla, han ryggar inte tillbaka för svärd.

39:26  Runt honom rasslar det av koger, det blänker av spjut och lansar.

39:27  Han skakar och eggas när han vinner terräng, han kan inte stå still när basunen har ljudit.

39:28  För varje basunstöt frustar han till, redan på avstånd vädrar han strid, kommandorop och härskri.

39:29  Är det genom din vishet som höken stiger och breder ut sina vingar mot söder?

39:30  Är det på din befallning som örnen stiger högt och bygger sitt näste på höjden? På klippan bor han och vilar, på klippans topp och bergsfäste. Därifrån spanar han efter byte, långt i fjärran spejar hans ögon. Hans ungar frossar på blod, och där de slagna ligger, där finner man honom. Och Herren svarade Job. Han sade: Du som tvistar med den Allsmäktige, ska du tillrättavisa honom? Du som anklagar Gud, ge svar! Job svarade Herren och sade: Jag är för liten. Vad kan jag svara dig? Jag sätter handen för munnen. En gång har jag talat, men jag säger inget mer, två gånger, men jag gör det inte igen.