SweKarlXII1873 - Matthew - 25

25:1  Då varder himmelriket likt tio jungfrur, som togo sina lampor, och gingo ut emot brudgummen.

25:2  Men fem af dem voro visa, och fem fåvitska.

25:3  De fåvitska togo sina lampor, och togo inga oljo med sig;

25:4  Men de visa togo oljo i sin kärile, samt med lampomen.

25:5  Då nu brudgummen dröjde, blefvo de alla sömniga, och sofvo.

25:6  Men om midnattstid vardt ett anskri: Si, brudgummen kommer; går ut emot honom.

25:7  Då stodo alla de jungfrurna upp, och redde sina lampor till.

25:8  Då sade de fåvitska till de visa: Gifver oss af edra oljo; ty våra lampor slockna.

25:9  Då svarade de visa, sägande: Ingalunda; på det både oss och eder icke skall fattas; utan går heldre till dem som sälja, och köper till eder sjelfva.

25:10  När de gingo och skulle köpa, kom brudgummen; och de, som redo voro, gingo in med honom i bröllopet, och dörren tillstängdes.

25:11  På det sista kommo ock de andra jungfrurna, och sade: Herre, Herre, låt upp för oss.

25:12  Då svarade han, och sade: Sannerliga säger jag eder: Jag känner eder intet.

25:13  Vaker fördenskull; ty I veten hvarken dag eller stund, när menniskones Son är kommandes.

25:14  Ty lika som en man, den utländes for, kallade sina tjenare, och fick dem sina ägodelar i händer;

25:15  Och fick enom fem pund, enom tu, och enom ett, hvarjom efter hans magt; och for straxt bort.

25:16  Då gick den bort, som fem pund hade fått, och handlade med dem; och vann annor fem pund.

25:17  Sammalunda ock den som tu hade fått, vann ock annor tu.

25:18  Men den som ett hade fått, gick bort, grof i jordena, och bortgömde sins herras penningar.

25:19  En lång tid derefter kom de tjenares herre, och höll räkenskap med dem.

25:20  Då steg han fram, som hade fått fem pund, och sade: Herre, du fick mig fem pund; si, annor fem pund hafver jag vunnit med dem.

25:21  Då sade hans herre till honom: Ack! du gode och trogne tjenare, öfver en ringa ting hafver du varit trogen, jag skall sätta dig öfver mycket; gack in i dins herras glädje.

25:22  Då gick ock den fram, som hade fått tu pund, och sade: Herre, du fick mig tu pund, si, annor tu hafver jag vunnit dermed.

25:23  Då sade hans herre till honom: Ack! du gode och trogne tjenare, öfver en ringa ting hafver du varit trogen, jag skall sätta dig öfver mycket; gack in i dins herras glädje.

25:24  Då kom ock den fram, som hade fått ett pund, och sade: Herre, jag visste, att du äst en sträng man; du uppskär der du intet sådde, och upphemtar der du intet strödde.

25:25  Och jag fruktade mig, gick bort, och gömde ditt pund i jordene; si, här hafver du det dig tillhörer.

25:26  Då svarade hans herre, och sade till honom: Du onde och late tjenare; visste du, att jag uppskär der jag intet sådde, och upphemtar der jag intet strödde;

25:27  Så skulle du hafva fått vexlarena mina penningar; och när jag hade kommit, hade jag ju fått mitt med vinning.

25:28  Derföre tager af honom pundet, och gifver honom, som tio pund hafver.

25:29  Ty hvarjom och enom, som hafver, skall varda gifvet, och han skall hafva nog; men den som icke hafver, det som han hafver, skall ock tagas ifrå honom.

25:30  Och den onyttiga tjenaren kaster uti det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.

25:31  Men när menniskones Son kommer i sitt majestät, och alle helige Änglar med honom, då skall han sitta på sins härlighets stol.

25:32  Och för honom skola församlas all folk; och han skall skilja dem, den ena ifrå den andra, såsom en herde skiljer fåren ifrå getterna.

25:33  Och fåren skall han ställa på sina högra sido, och getterna på den venstra.

25:34  Då skall Konungen säga till dem, som äro på hans högra sido: Kommer, I mins Faders välsignade, och besitter det riket, som eder är tillredt ifrå verldenes begynnelse.

25:35  Ty jag var hungrig, och I gåfven mig äta; jag var törstig, och I gåfven mig dricka; jag var husvill, och I herbergaden mig;

25:36  Nakot, och I klädden mig; sjuk, och I sökten mig; jag var i häktelse, och I kommen till mig.

25:37  Då skola de rättfärdige svara honom, och säga: Herre, när sågom vi dig hungrigan, och spisadom dig; eller törstigan, och gåfvom dig dricka?

25:38  När sågom vi dig vara husvillan, och herbergadom dig; eller nakotan, och kläddom dig?

25:39  Eller när sågom vi dig sjukan, eller i häktelse, och kommom till dig?

25:40  Då skall Konungen svara, och säga till dem: Sannerliga säger jag eder: Det I hafven gjort enom af dessa minsta mina bröder, det hafven I gjort mig.

25:41  Då skall han ock säga till dem på venstra sidone: Går bort ifrå mig, I förbannade, uti evinnerlig eld, som djeflenom och hans änglom tillredd är.

25:42  Ty jag var hungrig, och I gåfven mig icke äta; jag var törstig, och I gåfven mig icke dricka.

25:43  Jag var husvill, och I herbergaden mig icke; nakot, och I klädden mig icke; jag var sjuk och i häktelse, och I sökten mig icke.

25:44  Då skola ock de svara honom, och säga: Herre, när såge vi dig hungrigan, eller törstigan, eller husvillan, eller nakotan, eller sjukan, eller i häktelse, och hafvom icke tjent dig?

25:45  Då skall han svara dem och säga: Sannerliga säger jag eder: Hvad I icke hafven gjort enom af dessa minsta, det hafven I ock icke gjort mig.

25:46  Och desse skola då gå uti eviga pino; men de rättfärdige i evinnerligit lif.