SweKarlXII1873 - Proverbs - 1

1:1  Detta är Salomos Ordspråk, Davids sons, Israels Konungs;

1:2  Till att deraf lära vishet och tukt;

1:3  Förstånd, klokhet, rättfärdighet, dom och fromhet;

1:4  Att de fåkunnige måga varda vise, och de ynglingar förnuftige och försigtige.

1:5  Den der vis är, han hörer till, och förbättrar sig; och den der förståndig är, han tager vid råd;

1:6  Att han skall förstå ordspråk, och deras uttydelse; de visas läro, och deras gåtor.

1:7  Herrans fruktan är begynnelsen till att lära; de galna förakta vishet och tuktan.

1:8  Min son, hör dins faders tuktan, och förlåt icke dine moders bud;

1:9  Ty detta är dino hufvude en skön prydning, och en kedja om din hals.

1:10  Min son, om skalkar locka dig, så följ icke;

1:11  Om de säga: Gack med oss, vi vilje vakta efter blod, och gildra för den oskyldiga utan sak;

1:12  Vi vilje dem uppsluka lefvande, såsom helvetet; och de fromma, såsom dem der neder i grafvena fara;

1:13  Vi vilje finna stora ägodelar; vi vilje fylla vår hus med rof;

1:14  Vågat med oss; en pung skall vara allas våras.

1:15  Min son, vandra intet den vägen med dem; vakta din fot för deras stig.

1:16  Ty deras fötter löpa till det ondt är, och skynda sig till att utgjuta blod.

1:17  Ty det är fåfängt utkasta nät för foglarnas ögon;

1:18  Och vakta de sjelfve efter hvarsannars blod; och den ene står efter den andras lif.

1:19  Alltså göra alle girige, att den ene tager dem andra lifvet bort.

1:20  Visheten klagar ute, och låter höra sig på gatomen.

1:21  Hon ropar i partomen ut för folket; hon talar sin ord i stadenom:

1:22  Huru länge viljen I, fåkunnige, fåkunnige vara; och de bespottare lust hafva till gabberi, och de galne hata lärdom?

1:23  Vänder eder till mitt straff; si, jag vill utsäga eder min anda, och göra eder min ord kunnig.

1:24  Efter jag nu kallar, och I neken det; jag räcker mina hand ut, och ingen aktar dertill;

1:25  Och I låten fara all min råd, och viljen icke mitt straff;

1:26  Så vill jag ock le åt edro ofärd, och begabba eder, när det kommer som I frukten;

1:27  När öfver eder kommer, såsom en storm, det I frukten, och edor ofärd såsom ett väder; när öfver eder kommer ångest och nöd.

1:28  Då skola de åkalla mig, men jag skall intet svara; de skola bittida söka mig, och intet finna;

1:29  Derföre, att de hatade lärdom, och ville icke hafva Herrans fruktan;

1:30  Ville icke mitt råd, och lastade all min straff.

1:31  Så skola de äta af sins väsendes frukt, och af sin råd mätte varda;

1:32  Att de fåkunnigas luste dräper dem, och de galnas lycka förgör dem.

1:33  Men den mig hörer, han skall säker blifva, och nog hafva, och för intet ondt frukta.