SweFolk - Psalms - 104

104:1  Lova Herren, min själ! Herre, min Gud, du är väldig och stor, klädd i majestät och härlighet.

104:2  Du sveper dig i ljus som en mantel, du spänner ut himlen som ett tält,

104:3  du timrar på vattnen dina salar. Du gör molnen till din vagn och far fram på vindens vingar.

104:4  Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

104:5  Du grundade jorden på dess fästen, den vacklar ej till evig tid.

104:6  Du täckte den med djupet som en dräkt, högt över bergen stod vattnen.

104:7  Vid din tillrättavisning flydde de, för din dundrande röst skyndade de bort.

104:8  Berg höjde sig, dalar sänkte sig på den plats du bestämt för dem.

104:9  Du satte en gräns som vattnen inte får gå över, aldrig mer ska de täcka jorden.

104:10  Du låter källor flyta fram i dalarna, de forsar fram mellan bergen.

104:11  De vattnar markens alla djur, vildåsnor släcker sin törst.

104:12  Vid dem har himlens fåglar sina bon, bland grenarna hörs deras sång.

104:13  Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av det du skapar.

104:14  Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så låter du bröd komma från jorden,

104:15  och vin som ger glädje åt människans hjärta. Med olja ger du glans åt hennes ansikte, och brödet styrker hennes hjärta.

104:16  Herrens träd blir mättade, Libanons cedrar som han har planterat.

104:17  Fåglarna bygger där sina bon, storken har sitt hem i cypresserna.

104:18  Stenbockarna har fått de höga bergen, klyftorna är klippgrävlingars tillflykt.

104:19  Månen har du gjort för att visa tider, solen vet när den ska gå ner.

104:20  Du sänder mörker och det blir natt, då kommer skogens alla djur i rörelse.

104:21  Unga lejon ryter efter rov och begär sin föda av Gud.

104:22  Solen går upp, då drar de sig undan och lägger sig ner i sina hålor.

104:23  Då går människan ut till sin gärning och arbetar tills kvällen kommer.

104:24  Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat.

104:25  Där är havet, det stora och vida, med ett oräkneligt vimmel av djur, både stora och små.

104:26  Där går skeppen fram, och Leviatan som du skapat för att leka där.

104:27  Alla hoppas de på dig, att du ska ge dem mat i rätt tid.

104:28  Du ger dem och de samlar in, du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor.

104:29  Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta, du tar ifrån dem deras ande, de dör och blir åter till stoft.

104:30  Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte.

104:31  Må Herrens härlighet bestå för evigt! Må Herren glädja sig över sina verk.

104:32  Han ser på jorden och den bävar, han rör vid bergen och de ryker.

104:33  Jag vill sjunga till Herren så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.

104:34  Må min bön behaga honom, jag vill glädja mig i Herren.

104:35  Må syndare försvinna från jorden och inga gudlösa mer finnas till. Lova Herren, min själ! Halleluja!