SweKarlXII - John - 10

10:1  Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken icke går in genom dörrena i fårahuset, utan stiger annorstäds in, han är en tjuf, och en röfvare.

10:2  Men hvilken som går in genom dörrena, han är herden till fåren.

10:3  För honom låter dörravården upp, och fåren höra hans röst; och sin egen far kallar han vid namn, och leder dem ut.

10:4  Och när han hafver släppt sin egen får ut, går han för dem, och fåren följa honom efter; ty de känna hans röst.

10:5  Men den främmande följa de icke, utan fly ifrå honom; ty de känna icke deras röst, som främmande äro.

10:6  Denna liknelsen sade Jesus till dem; men de förstodo icke hvad det var, som han sade dem.

10:7  Åter sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Jag är dörren för fåren.

10:8  Alle de som för mig komne äro, de äro tjufvar och röfvare; men fåren hörde dem intet.

10:9  Jagar dörren; hvilken som ingår igenom mig, han skall blifva salig; och skall ingå och utgå, och finna bet.

10:10  Tjufven kommer icke, utan till att stjäla, slagta och förgöra; jag är kommen, på det de skola hafva lif, och öfvernog hafva.

10:11  Jag är den £ode herden; den gode herden låter sitt lif för fåren.

10:12  Men den som lejder är, och icke är herden, hvilkom fåren icke tillhöra, ser ulfven komma, och öfvergifver tåren, och flyr; och ulfven bortrycker och förskingrar tåren.

10:13  Men den lejde flyr; ty han är lejd, och värdar intet om fåren.

10:14  Jag är den gode herden, och känner min får, och min känna mig;

10:15  Såsom Fadren känner mig; och jag känner Fadren; och jag låter mitt lif för fåren.

10:16  Jag hafver ock annor får, som icke äro af detta fårahuset; dem måste jag ock draga härtill, och de skola höra min röst; och det skall varda ett fårahus och en herde.

10:17  Fördenskull älskar Fadren mig, att jag låter mitt lif, på det jag skall åter tågat igen.

10:18  Ingen tager det af mig; men jag låter det af mig sjelf; jag hafver magt att låta det, och jag hafver magt taga det igen. Detta budet fick jag af minom Fader.

10:19  Då vardt åter en tvedrägt ibland Judarna, för detta talets skull.

10:20  Månge af dem sade: Han hafver djefvulen, och är ursinnig; hvi hören I honom?

10:21  Somlige sade: Sådana ord äro icke dens mans, som djefvulen hafver; icke kan djefvulen öppna de blindas ögon.

10:22  Så vardt då i Jerusalem kyrkomessa; och det var vinter.

10:23  Och Jesus gick i templena, i Salomos förhus.

10:24  Då kringhvärfde Judarna honom, och sade till honom: Huru länge förhalar du med oss? Säg oss fri, om du äst Christus.

10:25  Jesus svarade dem: Jag hafver sagt eder det, och I tron det icke; gerningarna, som jag gör i mins Faders Namn, de bära vittne om mig.

10:26  Men I tron det icke; ty I ären icke af min får, såsom jag sade eder.

10:27  Min får höra mina röst, och jag känner dem, och de följa mig;

10:28  Och jag gifver dem evinnerligit lif, och de skola icke förgås evinnerliga; ingen skall heller rycka dem utu mine hand.

10:29  Min Fader, som mig dem gifvit hafver, är store än alle; och ingen kan rycka dem utaf mins Faders hand.

10:30  Jag och Fadren arom ett.

10:31  Då togo åter Judarna stenar, till att stena honom.

10:32  Jesus svarade dem: Jag hafver många goda gerningar bevist eder af minom Fader; för hvilka af dem stenen I mig?

10:33  Judarna svarade honom, och sade: För god gernings skull stene vi dig icke, utan för hädelsens skull; och att du, som äst en menniska, gör dig sjelf till Gud.

10:34  Jesus svarade dem: Är icke skrifvet i edor lag: Jag sade, I ären gudar?

10:35  Hafver han nu kallat dem gudar, till hvilka Guds ord skedde; och Skriften kan icke varda omintet;

10:36  Och I sägen dock till honom, som Fadren helgat hafver, och sändt i verldena: Du häder Gud; derföre, att jag säger: Jag är Guds Son?

10:37  Gör jag icke mins Faders gerningar, så tror mig intet.

10:38  Men gör jag dem, tror då gerningomen, om I icke viljen tro mig; på det I skolen förstå, och tro, att Fadren är i mig, och jag i honom.

10:39  Åter foro de efter att gripa honom; och han gick utu deras händer.

10:40  Och drog åter bort på hinsidon Jordan, till det rummet der Johannes hade först döpt; och blef der.

10:41  Och månge kommo till honom, och sade: Johannes gjorde intet tecken; men allt det Johannes om denna sagt hafver, är sant.

10:42  Och trodde månge der på honom,