SweKarlXII - John - 12

12:1  Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda.

12:2  Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto.

12:3  Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen.

12:4  Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle:

12:5  Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom?

12:6  Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.

12:7  Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag,

12:8  Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid.

12:9  Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.

12:10  Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;

12:11  Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.

12:12  Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;

12:13  Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.

12:14  Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:

12:15  Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en asninnos fåla.

12:16  Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.

12:17  Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.

12:18  Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet.

12:19  Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom.

12:20  Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene;

12:21  De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum.

12:22  Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.

12:23  Jesus svarade dem, sågandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.

12:24  Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.

12:25  Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif.

12:26  Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.

12:27  Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.

12:28  Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.

12:29  Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.

12:30  Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.

12:31  Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.

12:32  Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.

12:33  Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.

12:34  Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son?

12:35  Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.

12:36  Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.

12:37  Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom;

12:38  Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?

12:39  Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt:

12:40  Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag mätte hela dem.

12:41  Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom.

12:42  Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon.

12:43  Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris.

12:44  Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver.

12:45  Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver.

12:46  Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret.

12:47  Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena.

12:48  Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen.

12:49  Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren. som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala.

12:50  Och jag vet, att hans bud är evinnerligit lif; derföre, hvad jag talar, det talar jag såsom Fadren hafver sagt mig.