SweKarlXII - John - 6

6:1  Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias.

6:2  Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro.

6:3  Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar.

6:4  Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid.

6:5  Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar fa vi köpa bröd, att desse må äta?

6:6  Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra.

6:7  Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke.

6:8  Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:

6:9  Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många?

6:10  Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män.

6:11  Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville.

6:12  Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke forfaras.

6:13  Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade.

6:14  När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena.

6:15  När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena.

6:16  Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet;

6:17  Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen.

6:18  Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå.

6:19  När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade.

6:20  Då sade han till dem: Det är jag, radens icke.

6:21  Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till.

6:22  Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, säg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena;

6:23  Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse;

6:24  När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum.

6:25  Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit?

6:26  Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte.

6:27  Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat.

6:28  Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk?

6:29  Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver.

6:30  Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du?

6:31  Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta.

6:32  Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen.

6:33  Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif.

6:34  Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet.

6:35  Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta.

6:36  Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke.

6:37  Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut.

6:38  Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver.

6:39  Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen.

6:40  Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

6:41  Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen;

6:42  Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han dä: Jag är nederkommen af himmelen?

6:43  Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder.

6:44  Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

6:45  Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig.

6:46  Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren.

6:47  Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif.

6:48  Jag är lifsens bröd.

6:49  Edre fader åto Manna i öknene, och äro blefne döde.

6:50  Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö.

6:51  Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lef va evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall for verldenes lif.

6:52  Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta?

6:53  Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder.

6:54  Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.

6:55  Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken.

6:56  Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom.

6:57  Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; sa ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull.

6:58  Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fader åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga.

6:59  Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum.

6:60  Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett nårdt tal; ho kan det höra?

6:61  Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder?

6:62  Huru skall då ske, när I värden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var?

6:63  Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif.

6:64  Men någre af eder 4ro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle.

6:65  Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader.

6:66  Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom.

6:67  Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort?

6:68  Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord;

6:69  Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son.

6:70  Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul.

6:71  Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf.