Swe1917 - Proverbs - 19

19:1  Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

19:2  Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

19:3  En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

19:4  Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

19:5  Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

19:6  Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

19:7  Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

19:8  Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

19:9  Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

19:10  Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

19:11  Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

19:12  En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

19:13  En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

19:14  Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

19:15  Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

19:16  Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

19:17  Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

19:18  Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

19:19  Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

19:20  Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

19:21  Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

19:22  Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

19:23  HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

19:24  Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

19:25  Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

19:26  Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

19:27  Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

19:28  Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

19:29  Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.