Swe1917 - Sirach - 32

32:1  Har man valt dig till värd, så förhäv dig icke; var bland gästerna såsom en av dem. Sörj först för dem, och sätt dig sedan själv.

32:2  När du har fullgjort ditt värv, så intag själv din plats, för att sedan få glädja dig för de andras skull och för de goda anordningarna mottaga ärekransen.

32:3  Tala, du åldring, ty det höves dig, med noggrann insikt, men hindra ej musiken.

32:4  Där öronfägnad bjudes må du ej låta ditt tal flöda, och bär icke fram din vishet i otid.

32:5  Såsom en signetsten av karbunkel på ett smycke av guld är skön musik vid ett festligt lag.

32:6  Såsom en signetsten av smaragd i en infattning av guld är vacker sång till sött vin.

32:7  Tala, du yngling, när det är av nöden, två gånger högst, om du bliver tillspord.

32:8  Fatta dig kort, säg mycket i få ord; visa att du kan tiga, om du också vet något.

32:9  Är du bland stormän, sök då ej att hålla dig lika med dem; och när en annan talar, så prata icke vitt och brett,

32:10  Före dundret kommer ljungelden farande, och före den blygsamme går bevågenheten.

32:11  Bryt upp i tid, och dröj icke bland de sista; skynda dig hem, och glöm dig ej kvar.

32:12  Därhemma må du förlusta dig och göra vad dig lyster, men försynda dig icke med övermodigt tal.

32:13  Och prisa under allt detta din Skapare, honom som rikligen mättar dig med sitt goda.

32:14  Den som fruktar Herren tager emot tukt, och de som bittida söka honom, de skola vinna hans välbehag.

32:15  Den som forskar i lagen, han skall finna mättnad i den, men för skrymtaren bliver den till en stötesten.

32:16  De som frukta Herren finna det rätta och låta domslut lysa fram såsom ljus.

32:17  En syndig man avböjer tillrättavisning, och efter eget behag finner han ut rättsgrunder,

32:18  En klok man lämnar aldrig en tanke obeaktad, men främlingen och den övermodige sky icke för något.

32:19  Gör intet utan eftertanke; och när du så har gjort något, ångra dig då icke.

32:20  Gå icke på en förfallen väg, på det att du ej må snäva på steniga ställen.

32:21  Känn dig icke säker ens på en jämn väg;

32:22  tag dig till vara till och med för dina egna barn.

32:23  Förlita dig på dig själv i allt vad du företager dig, ty också det är att hålla buden.

32:24  Den som förlitar sig på lagen, han aktar på dess bud, och den som förtröstar på Herren, han skall ej lida något men.