Swe1917 - Sirach - 33

33:1  Den som fruktar Herren, honom vederfares intet ont, och kommer han än i frestelse, hjälper Herren honom ut igen.

33:2  En vis man hatar icke lagen, men den som skrymtar med den, han är såsom ett skepp i storm.

33:3  Den förståndige sätter sin lit till lagen; ja, lagen synes honom tillförlitlig såsom ett svar från urim.

33:4  Bered dig på vad du skall säga; då skall man lyssna till dig. Rusta dig med vishet, och svara sedan.

33:5  En dåres hjärta är såsom hjulet på en vagn, och hans tanke såsom hjulnavet, som vrider sig runt.

33:6  En vän som är en gycklare liknar en brunstig hingst; den gnäggar under envar som rider på den.

33:7  Varför har den ena dagen företrade framför den andra, då likväl var dag i året får sitt ljus från solen?

33:8  Genom Herrens vishet hava de åtskilts från varandra, och han har inrättat olika tider och högtider.

33:9  Somliga har han upphöjt och helgat, och andra har han satt bland vanliga dagars tal.

33:10  Och människorna — de äro allasammans av stoft, och av jord blev Adam danad;

33:11  men i sin stora vishet har Herren gjort åtskillnad mellan dem och för dem utstakat olika vägar.

33:12  Somliga har han välsignat och upphöjt, och somliga har han helgat och låtit komma sig nära. Men andra har han förbannat och ödmjukat och störtat från deras plats.

33:13  Såsom leret är i krukmakarens hand, så att han formar det efter sitt behag, så äro ock människorna i hans hand, som har skapat dem, så att han giver dem efter vad honom rätt synes.

33:14  Det onda har sin motsats i det goda, och döden har sin motsats i livet; sammalunda har den fromme sin motsats i syndaren.

33:15  Se på alla den Högstes verk: de té sig sammalunda två och två; det ena har sin motsats i det andra.

33:16  Och jag - såsom den siste har jag mödat mig, såsom en som gör efterskörd efter vinbärgarna.

33:17  Genom Herrens välsignelse har jag hunnit framom de andra, och såsom en vinbärgare har jag fyllt pressen.

33:18  Veten att jag icke har strävat för mig själv allena, utan för alla dem som söka undervisning.

33:19  Så hören mig då, I stormän bland folket; lyssnen, I hövdingar i menigheten.

33:20  Låt icke son eller hustru, broder eller vän taga väldet över dig, så länge du lever. Och giv icke bort dina ägodelar åt en annan; du kunde ju få ångra dig och nödgas bedja att få dem igen.

33:21  Medan du ännu lever och livsande är kvar i dig, må du icke avstå din plats åt någon människa.

33:22  Ty det är bättre att dina barn få bedja dig om hjälp, än att du måste se dina söner i händerna.

33:23  Var den bestämmande i allt vad du gör, och låt ingen fläck komma på din ära.

33:24  När dina levnadsdagar hava nått sitt slut och din sista stund är inne, då må du skifta arvet.

33:25  Foder och piska och börda äro för åsnan, bröd och tuktan och arbete äro för tjänaren.

33:26  Håll din tjänare till arbete, så får du själv ro; låt hans händer vila, och han skall fika efter friheten.

33:27  Ok och töm böja nacken; hugg och slag passa för en illvillig tjänare.

33:28  Driv honom till arbete, så att han icke går fåfäng;

33:29  ty fåfäng gå lär mycket ont.

33:30  Sätt honom till att arbeta, såsom det höves honom; och lyder han icke, så belägg honom med tunga bojor. Men driv det icke för långt med någon människa, och gör intet utan rätt och skäl.

33:31  Har du en enda tjänare, så håll honom såsom dig själv; ty för ditt blod har du köpt honom. Har du en enda tjänare, så behandla honom såsom en broder; ty du behöver honom såsom dig själv.

33:32  Om du behandlar honom illa, så att han löper bort ifrån dig,

33:33  på vilken väg vill du då söka efter honom?