SIRACH
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
Chapter 43
Sira | Swe1917 | 43:1 | Himlahöjdens stolthet är det klara fästet; himmelens gestalt erbjuder en härlig anblick. | |
Sira | Swe1917 | 43:2 | När solen visar sig vid sin uppgång, kommer den såsom en budbärare, ett underbart redskap, ett verk av den Högste. | |
Sira | Swe1917 | 43:3 | När den är i sin middagshöjd, uttorkar den jorden; ja, vem kan bestå för dess hetta? | |
Sira | Swe1917 | 43:4 | Man hettar upp ugnen vid arbeten som fordra värme, men trefalt starkare bränner solen bergen. Den sprider glödande ångor, den sänder ut ljusstrålar och bländar så ögat. | |
Sira | Swe1917 | 43:6 | Och månen - i allt tager den sin tid i akt, den utvisar tidsskiftena och är ett tidsåldrarnas tecken. | |
Sira | Swe1917 | 43:7 | Det är månen som giver tecken till när högtiderna skola firas, himlaljuset, som avtager i sken, sedan det har nått sin fullhet. | |
Sira | Swe1917 | 43:8 | Månaden har efter den sitt namn; den ökar sig underbart under sin växling. Den är en signaleld för härskarorna i höjden, där den sprider sitt sken på himmelens fäste. | |
Sira | Swe1917 | 43:10 | På den Heliges bud ställa de upp sig i ordning och förtröttas icke på sina poster. | |
Sira | Swe1917 | 43:11 | Se på regnbågen, och lova honom som har danat den. övermåttan skön är den i sin glans. | |
Sira | Swe1917 | 43:12 | Den välver sig över himmelen med sin strålande ring; den Högstes händer hava spänt den. | |
Sira | Swe1917 | 43:13 | Genom sin befallning kommer han plötsligt snön att falla, och han sänder med hast ut sina hämnande ljungeldar. | |
Sira | Swe1917 | 43:15 | Genom sin väldiga makt giver han molnen styrka, så att hagelstenar falla ned i sönderbrutna stycken. | |
Sira | Swe1917 | 43:16 | Ljudet av hans dunder kommer jorden att skälva, och vid hans anblick bäva bergen. | |
Sira | Swe1917 | 43:17 | Efter hans vilja blåser sunnanvinden och nordanstormen och virvelvinden. Snöflingorna strör han ut lika nedsvävande fåglar, och lika en gräshoppssvärm som slår ned äro de, där de falla. | |
Sira | Swe1917 | 43:18 | Över skönheten av snöns vita färg förundrar sig ögat, och över flingornas fall råkar sinnet i häpnad. | |
Sira | Swe1917 | 43:19 | Rimfrosten strör han ut över jorden såsom salt; och när den fryser samman, bliver den till vassa taggar. | |
Sira | Swe1917 | 43:20 | Kall blåser nordanvinden; då fryser vattnet till is. Den sänker sig över var vattensamling; då beklädes vattnet såsom med pansar. | |
Sira | Swe1917 | 43:22 | Till läkedom för allt kommer dimman med hast; daggen faller och friskar upp allt efter hettan. | |
Sira | Swe1917 | 43:24 | De som segla på havet förtälja om dess farlighet, och vi förundra oss över vad våra öron få höra. | |
Sira | Swe1917 | 43:25 | Där finnas sällsamma och underbara ting, en brokig mångfald av allahanda varelser, havsvidundrens värld. | |
Sira | Swe1917 | 43:26 | Genom hans makt bliver hans budbärares väg lyckosam, och genom hans ord äger allting bestånd. | |
Sira | Swe1917 | 43:27 | Mycket kunna vi väl säga, och dock nå vi aldrig slutet. Summan av våra ord är: Han är allt. | |
Sira | Swe1917 | 43:28 | Om vi vilja prisa honom, huru skola vi mäkta det? Ty han är den Store, ja, han är större än alla sina verk. | |
Sira | Swe1917 | 43:30 | Prisen och upphöjen Herren, så mycket I förmån; han övergår dock allt edert lov. Ja, upphöjen honom, och uppbjuden all eder kraft; förtröttens icke, ty I kunnen dock aldrig nå slutet. | |
Sira | Swe1917 | 43:31 | Vem har sett honom, så att han skulle kunna beskriva honom? Och vem kan prisa honom, såsom han är värd? | |
Sira | Swe1917 | 43:32 | Mycket förborgat finnes, som är ännu större än allt detta, ty endast föga hava vi sett av hans verk. | |