Swe1917 - Sirach - 20

20:1  Mången gång sker tillrättavisning i otid, och mången gång är den klok, som tiger.

20:2  Långt bättre är att tillrättavisa än att bära agg; och den som erkänner sitt fel, han bliver besparad mycket ont.

20:4  Lik en snöpt man som trånar efter att beröva en jungfru hennes oskuld är den som vill skipa rätt genom våld.

20:5  Mången som tiger befinnes vara vis, men mången gör sig förhatlig genom mycket ordande.

20:6  Mången tiger, eftersom han intet har att svara; men mången tiger, därför att han vet sin tid.

20:7  En vis man tiger, till dess tiden är inne; men skrävlaren och dåren taga ej den rätta tiden i akt.

20:8  Den som har överflöd på ord bliver avskydd, och den som uppträder med maktspråk, han gör sig förhatlig.

20:9  Mången gång ligger lycka i en människas olycka, och av vinning bliver mången gång förlust.

20:10  Mången gåva bliver för givaren utan gagn, men mången gåva vedergälles dubbelt.

20:11  För mången leder hans anseende till förödmjukelse, men mången får ur förnedringen upplyfta huvudet.

20:12  Mången köper mycket för en ringa penning, men får dock betala det sjufalt.

20:13  Den vise gör sig omtyckt genom sitt tal, men dårars fagra ord äro förspillda.

20:14  En dåres gåva länder dig icke till gagn, ty med giriga blickar ser han efter vedergällning.

20:15  Knappa äro hans gåvor, men många hans hårda ord, och han spärrar upp munnen såsom en utropare. I dag lånar han ut, i morgon kräver han igen; förhatlig är en sådan människa.

20:16  Dåren säger: »Jag har ingen vän, och jag får ingen tack för mina välgärningar. De som äta mitt bröd hava onda tungor.»

20:17  Huru ofta och av huru många bliver ej en sådan förhånad!

20:18  Bättre är att falla på marken än att komma på fall genom tungan; på det sättet komma de onda på fall med hast.

20:19  Ord i orätt stund röja en obehaglig människa; i de ouppfostrades mun äro sådana ord vanliga.

20:20  Ett tänkespråk från en dåres mun vinner intet bifall, ty han uttalar det icke i rätta stunden.

20:21  Mången hindras av sin fattigdom ifrån att synda; så slipper han att få sin vila störd av samvetskval.

20:22  Mången bereder sitt eget fördärv genom blyghet, ja, fördärvar sig själv genom att skicka sig såsom en fåkunnig.

20:23  Mången giver för skams skull löften åt en vän och skaffar sig därmed oförskyllt en fiende i honom.

20:24  En svår fläck på en människa är lögnen; i de ouppfostrades mun är den vanlig.

20:25  Bättre är en tjuv än en som har till vana att ljuga; men båda skola de få fördärv till arvedel.

20:26  En lögnaktig människas sinnesart är en vanheder för henne, och hennes skam följer henne beständigt åt.

20:27  Den vise främjar sitt eget bästa genom sina ord, och en förståndig man vinner ynnest hos de store.

20:28  För den som brukar sin jord stiger säden i bingen, och den som äger stormäns ynnest, han får orättfärdighet överskyld.

20:29  Skänker och gåvor förblinda de vises ögon, och såsom en munkavle hindra de dem att tala bestraffande ord.

20:30  Dold vishet och förborgad skatt, vartill gagna de båda?

20:31  Bättre är den som döljer sin dårskap än den som döljer sin vishet.