Swe1917 - Sirach - 22

22:1  Den late kan liknas vid en smutsad sten; envar visslar åt den för dess föraktlighets skull.

22:2  Den late kan liknas vid en gödselklump; envar som tager upp den skakar smutsen av handen.

22:3  Det är en skam för en fader att hava fött en vanartig son, och att få en sådan dotter, det för skada med sig.

22:4  En förståndig dotter får sig en man, men den som drager skam över de sina, hon bliver sin fader till sorg.

22:5  Den fräcka drager skam över både sin fader och sin man och bliver föraktad av båda.

22:6  Såsom musik i sorgetid är att tala i orätt stund; men aga och tukt äro alltid vishet.

22:7  Att undervisa en dåre är såsom att limma ihop en lerkruka, såsom att väcka en sovande ur djup sömn.

22:8  Att tala för en dåre är såsom att tala för en som håller på att somna; när man har slutat, säger han: »Vad var det?»

22:11  Gråt över en död, ty hans ljus är slocknat; gråt ock över en dåre, ty hans förstånd är slocknat. Gråt mindre bittert över en död, ty han har kommit till ro; men dårens liv är värre än döden.

22:12  Sorgen efter en död varar i sju dagar, men över en dåre och en ogudaktig i alla hans livsdagar.

22:13  Tala icke mycket med den oförnuftige, och sök ej den fåkunniges umgänge. Tag dig till vara för honom, så att du ej ådrager dig förtret. Då skall du ej heller bliva nedsmutsad, när han skakar på sig. Undvik honom, så skall du finna ro och slippa att plågas av hans galenskap.

22:14  Vad finnes, som är tyngre än bly? Vilket namn skulle det väl bära annat än »dåre»?

22:15  Sand och salt och en klump järn, sådant är lättare att bära än en fåkunnig människa.

22:16  Ett bjälkverk, infogat i en byggnad, går icke isär vid en jordstöt. Sådant är det sinne som har sitt fäste i välbetänkta rådslag; i farans stund rädes det icke.

22:17  Ett sinne som stadigt vilar på klok eftertanke, det är såsom sandblandad puts på en slät vägg.

22:18  Grus som ligger fritt uppe på en hög plats kan icke stå emot vinden. Sådant är det sinne som är försagt genom dåraktigt tänkesätt; det kan icke stå emot någon förskräckelse.

22:19  En stöt i ögat driver fram tårar, en stöt mot hjärtat framkallar smärta.

22:20  Kastar man sten på fåglar, så skrämmer man bort dem; och skymfar man en vän, så upplöser man vänskapen.

22:21  Om du drager ditt svärd mot en vän, så uppgiv ej hoppet; ty återgång är möjlig.

22:22  Om du upplåter din mun mot en vän, så var icke rädd; ty förlikning är möjlig. Men skymf och övermod, röjd hemlighet och svekfullt angrepp — är sådant på färde, då flyr var vän sin kos.

22:23  Sök att vinna förtroende hos din nästa, medan han är fattig, på det att du må få dela hans överflöd, när det går honom väl. Stanna kvar hos honom i nödens tid, så skall du, när han får ärva, dela arvet med honom.

22:24  Före elden kommer dunst från ugnen och rök; så gå smädelser före blodsutgjutelse.

22:25  Jag vill icke blygas för att skydda min vän, och jag vill ej gömma mig undan för honom.

22:26  Och om något ont skulle hända mig för hans skull, så skall envar som får höra därom taga sig i akt för honom.