Swe1917 - Sirach - 17

17:1  Herren skapade människan av jord, och han lät henne åter vända tillbaka till jorden.

17:2  Några få dagar, noga avmätta, beskärde han dem, och han gav dem makt över allt som är på jorden.

17:3  Han beklädde dem med kraft efter det mått som anstod dem, och till sin avbild skapade han dem.

17:4  Han lät fruktan för dem komma över allt levande och gav dem makt att råda över fyrfotadjur och fåglar.

17:6  Förnuft och tunga och ögon gav han dem; han gav dem öron, och ett hjärta, så att de skulle kunna tänka.

17:7  Med förstånd och insikt uppfyllde han dem, och han lärde dem vad gott och ont är.

17:8  Han satte sitt öga i deras hjärtan, för att kunna visa dem huru stora hans verk äro.

17:9  Så skulle de kunna förtälja hans väldiga gärningar

17:10  och prisa hans heliga namn.

17:11  Därtill förlänade han dem kunskap, och en lag till liv gav han dem till besittning.

17:12  Ett evigt förbund upprättade han med dem, och sina rätter lärde han dem.

17:13  Deras ögon fingo skåda hans härlighets majestät, o ,ch hans rösts härlighet hörde deras öra.

17:14  Han sade till dem: »Tagen eder till vara för allt vad orätt är», och gav dem befallning, envar angående hans nästa.

17:15  Deras vägar ligga alltid uppenbara inför honom, de äro icke fördolda för hans ögon.

17:17  (Över vart och ett av de andra folken har han insatt en furste, men Israel är Herrens egen besittning.)

17:19  Alla deras gärningar ligga inför honom klara såsom solen, och hans ögon äro oavvänt riktade på deras vägar.

17:20  Deras missgärningar äro icke fördolda för Herren, och alla deras synder ligga uppenbara inför honom.

17:22  En mans barmhärtighet förvarar han såsom en signetring, och en människas godhet aktar han noga såsom sin ögonsten.

17:23  En gång skall han stå upp och vedergälla dern och låta vedergällningen komma över vars och ens huvud.

17:24  Men dem som vilja bättra sig tillstädjer han att vända om, och han uppmuntrar dem som äro nära att uppgiva hoppet.

17:25  Så omvänd dig nu till Herren, och hör upp med att.synda; bönfall inför hans ansikte, och undvik det som kan komma dig på fall.

17:26  Kom tillbaka till den Högste, och vänd om från orättfärdigheten, och hata av hjärtat allt vad styggelse heter.

17:27  Vem prisar den Högste i dödsriket? Allenast de som leva hembära honom lov.

17:28  Hos den döde tystnar tacksägelsen - han är ju icke ens mer till; den som har liv och hälsa, han prisar Herren.

17:29  Huru stor är icke Herrens barmhärtighet och hans förlåtande nåd mot dem som omvända sig till honom!

17:30  Ty människorna kunna icke vara fullkomliga; människors barn äro ju icke odödliga.

17:31  Vad är väl klarare än solen? Och ändå sviker dess sken. Huru mycket mer då människan, vilkens sinne är vänt till kött och blod!

17:32  Herren mönstrar himlahöjdens härskaror, men människorna äro allasammans stoft och aska.