Swe1917 - Sirach - 13

13:1  Den som kommer vid tjära, han bliver orenad, och den som umgås med den övermodige bliver honom lik.

13:2  Tag icke på dig en börda som är för tung för dig, och umgås ej med en som är mäktigare och rikare än du. Vad har lerkrukan att göra med kitteln? Han stöter till, och hon går sönder.

13:3  Den rike gör orätt och bannar därjämte, den fattige lider orätt och får dessutom göra avbön.

13:4  Om du kan vara honörn till nytta, så brukar han dig, men om du intet förmår, då frågar han icke efter dig.

13:5  Om du har något, så lever han gärna samman med dig; han tömmer din pung, utan att göra sig några betänkligheter.

13:6  Behöver han dig, så leder han dig vilse; han ler mot dig och ingiver dig förhoppningar. Han talar vackra ord till dig och säger: »Varmed kan jag stå dig till tjänst?»

13:7  Han kommer dig att skämmas genom sina gästabud, till dess han har tömt din pung både två och tre gånger; och sedan, på sistone, gör han narr av dig. När han därefter får se dig, frågar han ej mer efter dig, utan skakar huvudet mot dig.

13:8  Var på din vakt, så att du icke bliver vilseledd och förödmjukad i din fåkunnighet.

13:9  Om en mäktig man kallar på dig, så håll dig tillbaka; så mycket ivrigare skall han då kalla på dig.

13:10  Var ej påträngande, på det att du icke må stötas tillbaka; håll dig ej heller för långt borta, på det att du icke rnå bliva glömd.

13:11  Stå ej efter att få tala med honom såsom med din like, och tro icke hans många ord. Ty genom sitt myckna ordflöde frestar han dig, och under sken av vänlighet utforskar han dig.

13:12  Obarmhärtig är han som ej tiger med vad som har blivit sagt; icke skall han spara på misshandling och bojor.

13:13  Var på din vakt och se dig noga för, ty du går på branten av ditt fall.

13:15  Vart levande väsen älskar sin like, och var människa den som står henne närmast. Alla varelser sluta sig samman: efter sina släkten; så bör ock en man hålla sig till sin like.

13:17  Icke kan vargen hava någon gemenskap med lammet; lika litet syndaren med den gudfruktige.

13:18  Icke kan frid råda mellan hyenan och hunden, och icke kunna rik och fattig leva i frid med varandra.

13:19  Vildåsnorna i öknen äro lejonens jaktbyte; så äro ock de fattiga de rikas bete.

13:20  Ödmjukhet är en styggelse för den övermodige; likaså är den fattige en styggelse för den rike.

13:21  Om en rik man förlorar fästet, så stödes han av sina vann er, men om en ringa man faller, får han ytterligare en stöt av sina vänner.

13:22  Om en rik man vacklar, så finnas många som hålla honom uppe; talar han än otillbörliga ord, så giver man honom dock rätt. Om en ringa man vacklar, så bannar man honom därjämte; säger han något tänkvärt, så lånar man honom dock ej sitt öra.

13:23  När en rik man talar, tiga alla stilla, och man höjer hans ord till skyarna. När en fattig talar, då säger man: »Vern är denne?», och snavar han, så slår man därtill omkull honom.

13:24  Något gott är rikedomen, när synd icke låder därvid; ett ont är fattigdomen efter den ogudaktiges mening.

13:25  En människas ansikte skiftar alltefter hennes sinnesstämning, så att hon än visar en ljus uppsyn, än en mörk.

13:26  Ett glatt ansikte är tecken på ett förnöjt sinne; men att utfinna tänkespråk kräver mödosam eftertanke.