Swe1917 - Sirach - 23

23:1  O Herre, min fader, du som härskar över mitt liv, låt mig icke komma på fall genom dem.

23:2  Ack att ett gissel vore berett för min tanke och ett vishetens tuktoris för mitt hjärta, så att skonsamhet icke övades, när jag felar, eller överseende, när jag syndar med dem!

23:3  Då skulle icke mina felsteg bliva: så många och mina synder så talrika. Då skulle jag ej komma på fall i mina motståndares åsyn, och min fiende skulle icke få glädja sig över mig.

23:4  O Herre, min fader och mitt livs Gud, giv mig icke till pris åt deras rådslag. Låt icke mina ögon se efter vad högt är,

23:5  och håll begärelsen borta ifrån mig.

23:6  Låt ej bukens begär och köttets lust få makt över mig, och låt mig icke hemfalla åt ett skamlöst sinnelag.

23:7  Hören, I barn, om munnens tukt; den som aktar härpå skall icke låta sig fångas.

23:8  Genom sina läppar snärjes syndaren; smädaren och den övermodige komma genom dem på fall.

23:9  Vänj icke din mun vid att svärja, och tag ej till vana att nämna den Heliges namn.

23:10  En tjänare som man oavlåtligen måste tukta bliver ju aldrig fri ifrån blånader; så bliver den som ständigt svär och nämner det namnet aldrig någonsin ren från synd.

23:11  En man som ofta svär begår mycken synd, och plågan skall icke vika från hans hus. Om han försyndar sig, så vilar hans skuld på honom; och frågar han ej därefter, så har han ådragit sig dubbel skuld. Och om han svär i onödan, så skall han ej bliva ostraffad, nej, hemsökelser i mängd skola drabba hans hus.

23:12  Det finnes ett talesätt som är att akta lika med döden. Må det aldrig bliva hört i Jakobs arvedel! Nej, allt sådant må vara fjärran ifrån de fromma, och de må icke inveva sig i synder.

23:13  Vänj icke din mun vid ohyfsad råhet, ty sådan för med sig syndiga ord.

23:14  Tänk på din fader och din moder, när du sitter i en krets av stormän, så att du icke glömmer dem i dessas närvaro och genom din onda vana bevisar dig såsom en dåre. Du kunde då komma att önska att du aldrig hade blivit till och förbanna den dag då du föddes.

23:15  En människa som vänjer sig vid smädligt tal låter icke tukta sig under hela sitt liv.

23:16  Två slags människor begå mycken synd, och det tredje drager över sig vrede. Likt en brinnande eld är ett sinne som är upptänt av begär; det slocknar icke, förrän det har blivit förtärt. En människa som övar otukt på sitt eget kött hör icke upp, förrän elden har förbränt henne.

23:17  En lösaktig människa smakar allt bröd sött; hon tröttnar icke, förrän hennes liv är till ända.

23:18  En man som går åstad för att begå äktenskapsbrott säger vid sig själv: »Vem ser mig? Mörker omgiver mig, och väggarna skyla mig, och ingen ser mig; vad har jag att frukta? Mina synder skall den Högste icke komma ihåg.»

23:19  Människoögon allenast är vad han fruktar. Men han betänker icke att Herrens ögon äro tiotusenfalt klarare än solen, och att de blicka ned på människors alla vägar och skåda in i de hemligaste vrår.

23:20  Allting är känt av honom, redan innan det blev till, så ock sedan det har blivit fullbordat.

23:21  En sådan man skall få sitt straff på gatorna i staden, och han skall bliva gripen där han minst förmodar.

23:22  Likaså går det ock en kvinna som har övergivit sin make och skaffar en arvinge i huset med en främmande man.

23:23  Ty först och främst har hon varit ohörsam mot den Högstes lag; vidare har hon förbrutit sig mot sin man; för det tredje har hon i otukt begått äktenskapsbrott och med en främmande man skaffat barn i huset.

23:24  En sådan kvinna skall föras fram inför menigheten, och över hennes barn skall hemsökelse komma.

23:25  Hennes barn skola icke slå rot, och hennes grenar icke bära frukt.

23:26  Det minne hon efterlämnar skall förbannas, och hennes skam skall icke utplånas.

23:27  Och så skola de efterlevande lära sig att intet är bättre än Herrens fruktan, och intet ljuvare än att akta på Herrens bud.