Swe1917 - Sirach - 51

51:1  Jag vill tacka dig, Herre, konung, och prisa dig, Gud, min frälsare. Ja, jag tackar ditt namn,

51:2  därför att du har blivit min beskärmare och hjälpare och har förlossat mitt liv ifrån fördärvet och från den förtalande tungans snara, från deras läppar, som fara med lögn. Och inför mina motståndare har du bevisat dig såsom min hjälpare;

51:3  du har förlossat mig, efter din stora barmhärtighet och enligt ditt stora namn, från deras rytande, som voro färdiga att uppsluka mig, från deras våld, som traktade efter mitt liv, från det myckna betryck som hade kommit över mig;

51:4  från att kvävas av branden som omvärvde mig, och mitt ur den eld som jag icke själv hade tänt;

51:5  ur dödsrikets djupa svalg och från den orena tungan och det lögnaktiga talet,

51:6  från den orättfärdiga tungans pilar. Min själ nalkades döden, och mitt liv var nära dödsrikets djup.

51:7  De omgåvo mig på alla sidor, och ingen fanns, som kunde hjälpa. Jag såg mig om efter bistånd från människor, men jag fann intet.

51:8  Då tänkte jag på din barmhärtighet, o Herre, och på allt vad du har gjort av ålder, huru du befriar dem som förbida dig och frälsar dem ifrån fiendernas våld.

51:9  Och jag lät mitt bönerop uppstiga från jorden och bad om räddning från döden.

51:10  Jag anropade Herren, min fader och herre, att han icke skulle övergiva mig i nödens tid, i en stund då jag stod hjälplös mot övermodet.

51:11  Jag sade: »Jag vill prisa ditt namn beständigt och lovsjunga dig under tacksägelse.» Då blev min bön hörd;

51:12  ty du frälste mig ifrån fördärvet och befriade mig ifrån den onda tiden. Fördenskull vill jag tacka och prisa dig, ja, jag vill lova Herrens namn.

51:13  Medan jag ännu var ung, och förrän jag hade begynt mina irrfärder, sökte jag, öppet inför alla, vishet i min bön.

51:14  I min ungdom bad jag om henne, och intill mitt yttersta vill jag söka efter henne.

51:15  Hon prunkade likasom en mognande druvklase; mitt hjärta fröjdade sig över henne. Min fot trädde in på en jämn väg; allt ifrån min ungdom har jag följt hennes spår.

51:16  Något litet böjde jag mitt öra till henne och mottog hennes ord, och jag inhämtade mycken lärdom.

51:17  Mer och mer förkovrades Jag däri; ära vill jag giva honom som förlänade mig visheten.

51:18  Jag tänkte efter, huru jag skulle handla enligt hennes bud, jag nitälskade för det goda; och jag skall aldrig komma på skam.

51:19  Min själ har kämpat med henne, och noggrannhet iakttog jag i allt vad jag gjorde. Jag uträckte mina händer mot höjden och sörjde över mina förseelser mot henne.

51:20  Jag vände min håg till henne och fann henne i hennes renhet. Förstånd förvärvade jag hos henne allt ifrån begynnelsen; fördenskull skall jag icke bliva övergiven av henne.

51:21  Ja, i mitt innersta var jag upptänd av iver att söka efter henne; fördenskull förvärvade jag mig ock en dyrbar skatt.

51:22  Herren gav mig min tungas konst såsom min lön, och med den vill jag prisa honom.

51:23  Så kommen då hit till mig, I olärde, och dväljens i mitt lärohus.

51:24  Sägen, varför stån I ännu tillbaka i dessa stycken, och varför skola edra själar plågas av så svår törst?

51:25  Jag har upplåtit min mun och talat; förvärven eder nu vishet utan penningar.

51:26  Bojen eder hals under hennes ok, och låten eder själ mottaga undervisning. Nära är hon, så att I kunnen finna henne.

51:27  Sen med egna ögon att jag har gjort mig allenast ringa möda, men att jag dock har vunnit mycken ro.

51:28  Om I än köpen undervisning för en stor summa silver, så skolen I dock förvärva guld i myckenhet med den.

51:29  Eder själ fröjde sig över Guds barmhärtighet; och blygens icke för att prisa honom.

51:30  Utfören edert verk, medan tid är; när hans tid kommer, skall han då låta eder undfå eder lön.