SweFolk - Job - 9

9:1  Då tog Job till orda och sade:

9:2  Jag vet mycket väl att det är så. Hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud?

9:3  Om hon vill gå till rätta med honom, kan hon inte ge svar på en sak bland tusen.

9:4  Hans hjärta är vist, hans kraft är väldig, vem har trotsat honom och kommit undan?

9:5  Han flyttar berg utan att någon vet det och omstörtar dem i sin vrede,

9:6  han får jorden att vackla från sin plats och dess pelare att bäva,

9:7  han befaller solen att inte gå upp och förseglar stjärnorna,

9:8  han ensam spänner ut himlarna och skrider fram över havets rygg,

9:9  han har gjort Stora Björn och Orion, Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder,

9:10  han gör stora och ofattbara ting, under som ingen kan räkna.

9:11  Se, han går förbi mig utan att jag ser honom, han drar vidare utan att jag märker det.

9:12  Han griper sitt rov, vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: ”Vad gör du?”

9:13  Gud håller inte tillbaka sin vrede. För honom måste Rahabs följe böja sig.

9:14  Hur skulle jag kunna svara honom, välja ut ord inför honom?

9:15  Även om jag har rätt kan jag inte svara, bara be min domare om nåd.

9:16  Om jag ropar och han svarar, så tror jag inte att han lyssnar till min röst,

9:17  för han straffar mig med storm och slår mig med sår på sår utan orsak.

9:18  Han låter mig inte hämta andan utan mättar mig med bedrövelser.

9:19  Gäller det styrka? Se, han är stark! Gäller det vad som är rätt? Vem vill ställa mig till svars?

9:20  Om jag hade rätt skulle ändå min mun fälla mig, om jag vore oskyldig skulle han finna mig falsk.

9:21  Jag är oskyldig! Jag vill inte veta av mig själv, jag är trött på att leva.

9:22  Det går på ett ut, därför säger jag: Både den oskyldige och den skyldige förgör han.

9:23  Om en plåga bringar plötslig död, föraktar han de oskyldigas förtvivlan.

9:24  Jorden är given i de gudlösas hand. Han binder för ögonen på dess domare. Om det inte är han, vem är det då?

9:25  Mina dagar rusar i väg snabbare än en löpare, de flyr bort utan att ha sett någon glädje.

9:26  De far förbi som vassbåtar, som en örn som störtar mot sitt byte.

9:27  Om jag säger: Jag ska glömma mitt bekymmer, släppa min sorgsna min och vara glad,

9:28  så bävar jag ändå för alla mina kval, för jag vet att du inte ska döma mig fri.

9:29  Jag står där som skyldig, varför tröttar jag ut mig i onödan?

9:30  Även om jag tvättar mig med snö och renar mina händer med lut,

9:31  ska du ändå sänka ner mig i pölen och mina kläder ska avsky mig.

9:32  Han är inte en människa som jag, så att jag kan svara honom: ”Vi går tillsammans till rätten.”

9:33  Det finns ingen som kan döma mellan oss och lägga sin hand på oss båda.

9:34  Må han ta bort sitt ris från mig så att skräcken för honom inte förfärar mig.

9:35  Då ska jag tala utan att vara rädd för honom. Men så har jag det inte.