SweKarlXII1873 - Psalms - 139

139:1  En Psalm Davids, till att föresjunga. Herre, du utransakar mig, och känner mig.

139:2  Ehvad jag sitter eller uppstår, vetst du det; du förstår mina tankar fjerran.

139:3  Ehvad jag går, eller ligger, så äst du omkring mig, och ser alla mina vägar.

139:4  Ty si, det är intet ord på mine tungo, det du, Herre, icke allt vetst.

139:5  Du skaffar hvad jag både förr och efter gör, och håller dina hand öfver mig.

139:6  Sådana kunskap är mig för underlig, och för hög; jag kan icke begripat.

139:7  Hvart skall jag gå för dinom anda? Och hvart skall jag fly för ditt ansigte?

139:8  Fore jag upp i himmelen, så äst du der. Bäddade jag åt mig i helvete, si, så äst du ock der.

139:9  Toge jag morgonrodnans vingar, och blefve ytterst i hafvet,

139:10  Så skulle dock din hand der föra mig, och din högra hand hålla mig.

139:11  Om jag sade: Mörker må betäcka mig, så måste natten ock vara ljus omkring mig.

139:12  Ty ock mörkret är icke mörkt när dig, och natten lyser såsom dagen; mörkret är såsom ljuset.

139:13  Du hafver mina njurar i dine magt; du vast öfver mig i moderlifvet.

139:14  Jag tackar dig derföre, att jag underliga gjord är. Underlig äro din verk, och det besinnar min själ väl.

139:15  Mine ben voro dig intet fördolde, då jag uti det hemliga gjord var; då jag skapad vardt nedre i jordene.

139:16  Din ögon sågo mig, då jag ännu oberedd var; och alla dagar voro uti dine bok skrefne, de ännu varda skulle, och ingen af dem kommen var.

139:17  Men huru kostelige äro för mig, Gud, dina tankar! O! huru stort är deras tal!

139:18  Skulle jag räkna dem, så vorde de flere än sanden. När jag uppvaknar, är jag ändå när dig.

139:19  Ack! Gud, att du dråpe de ogudaktiga, och de blodgirige ifrå mig vika måste.

139:20  Ty de tala om dig försmädeliga, och dine ovänner upphäfva sig utan sak.

139:21  Jag hatar ju, Herre, de som dig hata, och mig förtryter om dem, att de sig emot dig sätta.

139:22  Jag hatar dem med rätt allvar; derföre äro de mig hätske.

139:23  Utransaka mig, Gud, och få veta mitt hjerta. Bepröfva mig, och förnim, huru jag menar det;

139:24  Och se till, om jag på enom ondom väg är, och led mig på den eviga vägen.