SweFolk - Job - 41

41:1  Ingen är så dumdristig att han retar honom. Vem vågar då sätta sig upp mot mig?

41:2  Vem har gett mig något som jag måste betala igen? Mitt är allt som finns under himlen.

41:3  Jag vill inte tiga om hans lemmar, om hans styrka och sköna gestalt.

41:4  Vem kan rycka av honom hans dräkt? Vem kan ta sig in mellan hans båda käkar?

41:5  Vem kan öppna hans ansiktes dörrar? Runt hans tänder bor skräck.

41:6  Stolta sitter sköldarnas rader, sammanfogade och fast förseglade,

41:7  den ena tätt mot den andra, ingen luft tränger in däremellan.

41:8  De sitter fast mot varandra, de griper in i varandra och kan inte skiljas åt.

41:9  När han fnyser blixtrar det av ljus, hans blickar är som gryningens strålar.

41:10  Hans gap sprutar flammor, gnistor av eld bryter fram.

41:11  Ur hans näsborrar stiger rök som från en kokande gryta på elden.

41:12  Hans andedräkt kan tända kol, lågor går ut ur hans gap.

41:13  På hans nacke bor styrkan, och skräcken dansar framför honom.

41:14  Hans hudveck är fasta, de sitter hårt och orubbligt.

41:15  Hans hjärta är hårt som sten, som den understa kvarnstenen.

41:16  När han reser sig bävar hjältar, de tappar fattningen i ångest.

41:17  Svärdet som träffar håller inte stånd, inte heller spjut, pil eller lans.

41:18  Han räknar järn som halm, koppar som murket trä.

41:19  Bågskott får honom inte att fly, för honom är slungstenar som agnar.

41:20  Stridsklubban räknar han som halm, han skrattar åt rasslet av lansar.

41:21  Hans buk är som skarpa lerskärvor, han sätter spår i dyn som en trösksläde.

41:22  Han får djupet att koka som en gryta, han får havet att skumma som när man kokar salva.

41:23  Bakom honom går ett lysande stråk, djupet tycks få silverhår.

41:24  Inget på jorden är hans like, han skapades utan fruktan.

41:25  Han ser på allt som är upphöjt, han är kung över allt som är stolt.