SweKarlXII1873 - Job - 9

9:1  Job svarade och sade:

9:2  Ja, jag vet det fullväl, att så är, att en menniska icke kan bestå rättfärdig för Gud.

9:3  Täckes honom träta med honom, så kan han icke svara honom ett emot tusende.

9:4  Han är vis och mägtig; hvem hafver det dock gått väl af, som sig hafver satt emot honom?

9:5  Han försätter bergen, förr än de det förnimma; hvilka han i sine vrede omkastar.

9:6  Han rörer jordena af sitt rum, så att hennes pelare bäfva.

9:7  Han talar till solena, så går hon intet upp, och han förseglar stjernorna.

9:8  Han allena utsträcker himmelen, och går på hafsens vägar.

9:9  Han gör Karlavagnen (på himmelen) och Orion; sjustjernorna, och de stjernor söderut.

9:10  Han gör mägtig ting, som man icke utransaka kan, och under, deruppå intet tal är.

9:11  Si, han går framom mig, förr än jag varder det varse; och han förvandlar sig, förr än jag det märker.

9:12  Si, om han går hasteliga bort, ho vill hemta honom igen? Ho vill säga till honom: Hvad gör du?

9:13  Han är Gud, hans vrede kan ingen stilla; under honom måste buga sig de stolta herrar.

9:14  Huru skulle jag då svara honom, och finna några ord emot honom?

9:15  Om jag än rätt hafver, så kan jag dock likväl intet svara honom; utan måste i rättenom bedjas före.

9:16  Och om jag än åkallade honom, och han hörde mig; så tror jag dock icke, att han hörer mina röst.

9:17  Ty han far öfver mig med storm, och gör mig såren mång utan sak.

9:18  Han låter icke min anda vederqvickas, utan gör mig full med bedröfvelse.

9:19  Vill man magt, så är han för mägtig; vill man rätten, ho vill vittna med mig?

9:20  Om jag säger att jag är rättfärdig, så fördömer han mig dock; är jag from, så för han mig dock till ondan.

9:21  Är jag än from, så tör min själ dock intet hålla sig dervid; jag begärer intet mer lefva.

9:22  Det är det som jag sagt hafver; han förgör både den goda, och den ogudaktiga.

9:23  När han begynner till att slå, så dräper han straxt, och begabbar de oskyldigas frestelse.

9:24  Men landet varder gifvet under dens ogudaktigas hand, att han undertrycker dess domare; är det icke så, huru skulle det annars vara.

9:25  Mine dagar hafva varit snarare än en löpare; de hafva flytt, och hafva intet godt sett.

9:26  De äro förgångne såsom stark skepp; såsom en örn flyger till maten.

9:27  När jag tänker: Jag vill glömma bort min klagan; jag vill förvandla mitt ansigte, och vederqvicka mig;

9:28  Så fruktar jag mig för all min sveda, vetandes, att du icke låter mig vara oskyldig.

9:29  Är jag nu ogudaktig, hvi hafver jag då sådana onyttiga vedermödo?

9:30  Om jag än tvådde mig i snö, och gjorde mina händer rena i källo;

9:31  Så doppar du mig dock i träck, och min kläder varda mig illa ståndande.

9:32  Ty han är icke min like, dem jag svara kunde, att vi måtte både komma för rätten.

9:33  Det är ingen, som oss åtskiljer; som sätter sina hand emellan oss båda.

9:34  Han tage sitt ris ifrå mig, och låte sin förskräckelse komma ifrå mig;

9:35  Att jag må tala, och icke mer torf frukta för honom; ty jag vet mig oskyldig.