SweFolk - Mark - 5

5:1  Så kom de över till gerasenernas område på andra sidan sjön.

5:2  När Jesus steg ur båten, kom en man emot honom från gravarna. Han hade en oren ande

5:3  och bodde bland gravarna. Ingen kunde binda honom längre, inte ens med kedjor.

5:4  Flera gånger hade han blivit bunden med fotbojor och kedjor, men han hade slitit av kedjorna och brutit sönder bojorna. Ingen var stark nog att rå på honom.

5:5  Ständigt, natt och dag, höll han till bland gravarna och uppe i bergen och skrek och sargade sig själv med stenar.

5:6  När han nu fick se Jesus på långt håll, kom han springande och föll ner för honom

5:7  och skrek högt: "Vad har du med mig att göra, Jesus, den högste Gudens Son? Lova mig inför Gud att du inte plågar mig!"

5:8  Jesus hade nämligen just sagt till honom: "Du orena ande, far ut ur mannen!"

5:9  Nu frågade han honom: "Vad är ditt namn?" Mannen svarade: "Mitt namn är Legion, för vi är många."

5:10  Och han bad gång på gång att Jesus inte skulle driva bort dem från området.

5:11  Där gick en stor svinhjord och betade vid berget.

5:12  Andarna bad honom: "Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!"

5:13  Det tillät han. De orena andarna for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden rusade utför branten ner i sjön. Det var ungefär två tusen svin som drunknade i sjön.

5:14  De som vaktade dem flydde och berättade om det i staden och ute på landet, och man gick för att se vad som hade hänt.

5:15  När de kom till Jesus och såg den besatte som hade haft legionen sitta där, klädd och vid sina sinnen, blev de rädda.

5:16  De som var ögonvittnen berättade för folket vad som hade hänt med den besatte och med svinen.

5:17  Då bad de att Jesus skulle lämna deras område.

5:18  När han steg i båten, bad mannen som hade varit besatt om att få följa med honom.

5:19  Men Jesus lät honom inte göra det utan sade: "Gå hem till de dina och berätta för dem om allt som Herren har gjort med dig och hur han förbarmat sig över dig."

5:20  Då gick mannen och började ropa ut över hela Dekapolis allt som Jesus hade gjort med honom. Och alla var förundrade.

5:21  När Jesus var tillbaka med båten på andra sidan samlades en stor folkskara hos honom där han var vid sjön.

5:22  En synagogföreståndare som hette Jairus kom dit, och när han fick se Jesus föll han ner för hans fötter

5:23  och bad honom enträget: "Min dotter är döende. Kom och lägg händerna på henne så att hon blir frisk och får leva."

5:24  Då gick Jesus med honom. Mycket folk följde efter och trängde sig inpå honom.

5:25  Där fanns en kvinna som hade haft blödningar i tolv år.

5:26  Hon hade fått lida mycket hos många läkare och lagt ut allt hon ägde, men inget hade hjälpt, hon blev bara sämre.

5:27  Hon hade hört talas om Jesus, och nu kom hon bakifrån i folkmassan och rörde vid hans mantel,

5:28  för hon tänkte: "Om jag så bara får röra vid hans kläder blir jag frisk."

5:29  Genast stannade hennes blödning, och hon kände i kroppen att hon var botad från sin plåga.

5:30  Jesus märkte genast inom sig att det hade gått ut kraft från honom, och han vände sig om i folkmassan och frågade: "Vem rörde vid mina kläder?"

5:31  Hans lärjungar sade till honom: "Du ser hur folket tränger sig inpå dig, och så frågar du: Vem rörde vid mig?"

5:32  Men han fortsatte att se sig omkring efter henne som hade gjort det.

5:33  Kvinnan visste vad som hade hänt med henne, och hon kom rädd och darrande fram och föll ner för honom och berättade hela sanningen för honom.

5:34  Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid och var frisk och fri från din plåga."

5:35  Medan han ännu talade kom några från synagogföreståndarens hus och sade: "Din dotter är död. Varför besvära Mästaren mer?"

5:36  Men Jesus fäste sig inte vid deras ord utan sade till föreståndaren: "Var inte rädd. Bara tro."

5:37  Han lät ingen följa med utom Petrus, Jakob och hans bror Johannes,

5:38  och de kom till föreståndarens hus. Där såg han upprörda människor som grät och klagade högt.

5:39  Han gick in och sade till dem: "Varför är ni upprörda och gråter? Flickan är inte död. Hon sover."

5:40  Då hånskrattade de åt honom. Men han skickade ut allesammans, tog med sig barnets far och mor och sina lärjungar och gick in dit där barnet låg.

5:41  Och han tog barnets hand och sade till henne: "Talitha koum!" Det betyder: "Flicka, jag säger dig, stå upp!"

5:42  Genast reste sig flickan och började gå omkring – hon var tolv år – och de blev helt utom sig av häpnad.

5:43  Men han befallde dem strängt att inte låta någon få veta det. Sedan sade han åt dem att ge henne något att äta.