SweKarlXII - Luke - 6

6:1  Och det begaf sig på en Eftersabbath, at han gick igenom säd, och hans Lärjungar ryckte up ax och gnuggade sönder med händerna och åto.

6:2  Då sade somliga af de Phariseer till dem: Hwi gören I det, som icke är lofligt göra om Sabbatherna?

6:3  Swarade JEsus och sade til dem: Hafwen I icke läst hwad David gjorde, då han hungrade, och de med honom woro?

6:4  Huru han gick in i Guds hus, och tog skådobröden, och åt, och gaf desslikes dem, som med honom woro, hwilket ingom låfligt war att äta, utom allenast Prestomen.

6:5  Och sade han til dem: Menniskones Son är en HERre, desslikes ock öfwer Sabbathen.

6:6  Och det begaf sig på en annan Sabbath, at han gick in uti synagogon, och lärde; och der war en menniska, hwilkens högra hand war borttwinad.

6:7  Och de Skriftlärda och Phariseer waktade på honom, om han någon helbregda gjorde på Sabbathen, at de måtte finna något, der de kunde anklagan före.

6:8  Men han förstod deras tankar, och sade til menniskona, som den twinade handen hade: Statt up, och gack fram. Han stod up, och gick fram.

6:9  Då sade JEsus til dem: Jag skall spörja eder: Må man göra wäl om Sabbatherna, eller göra illa? Hjelpa lifwet, eller förspillat?

6:10  Och han såg sig om på dem alla, och sade till menniskona: Räck ut dina hand. Han ock så gjorde, och hans hand wardt honom färdig, såsom den andra.

6:11  Men de wordo ursinnige, och talades wid emellan sig, hwad de skulle göra åt JEsus.

6:12  Så hände det uti de dagar, at han utgick uppå ett berg til att bedja; och blef der öfwer nattena i bönen till Gud.

6:13  Och då dager wardt, kallade han sina Lärjungar; och utwalde tolf af dem, hwilka han ock kallade Apostlar:

6:14  Simon, den han ock kallade Petrus, och Andreas, hans broder, Jacobus och Johannes, Philippus och Bartholemeus:

6:15  Mattheus och Thomas, Jacobus, Alphei son, och Simon, som kallas Zelotes;

6:16  Och Judas, Jacobs (son), och Judas Ischariothes, den ock förrädaren war.

6:17  Och han gick neder med dem, och stod på en plats i markene, och hele hopen af hans Lärjungar, och ganska mycket folk utaf allt Judeska landet, och Jerusalem, och ifrå Tyrus och Sidon, som wid hafwet ligga;

6:18  Hwilke komne woro, på det de wille höra honom, och warda botade af sina sjukdomar. Och de som qwalde woro af de orena andar wordo helbregde.

6:19  Och allt folket for efter at taga på honom; ty af honom gick kraft, som alla botade.

6:20  Och han lyfte upp sin ögon öfwer sina Lärjungar, och sade: Salige ären I fattige; ty Guds rike hörer eder til.

6:21  Salige ären I, som nu hungren; ty I skolen blifwa mättade. Salige ären I, som nu gråten; ty I skolen le.

6:22  Salige warden I, då menniskorna hata eder, och afskilja eder, och banna eder; och bortkasta edart namn, såsom det ondt wore, för menniskones Sons skull.

6:23  Glädjens och fröjdens på den dagen; ty si, eder lön är mycken i himmelen; sammalunda hafwa deras fäder ock gjort Prophetomen.

6:24  Men we eder, som rike ären; ty I hafwen eder hugnad.

6:25  We eder, som mätte ären; ty I skolen hungra. We eder, som nu len; ty I skolen gråta och sörja.

6:26  We eder, då alla menniskor lofwa eder; ty sammalunda hafwa ock deras fäder gjort dem falska Prophetomen.

6:27  Men eder, som hören, säger jag: Älsker edra owänner, gören dem godt, som hata eder:

6:28  Wälsigner dem, som eder banna, och beder för dem, som eder orätt göra.

6:29  Den dig slår på det ena kindbenet, dem håll ock det andra till; och den dig tager manteln ifrå, honom förhåll icke heller kjortelen.

6:30  Hwarjom och enom som något begärar af dig, honom gif; och af dem som dina ting tager ifrån dig, beds intet igen.

6:31  Och såsom I wiljen, att menniskorna skola göra eder, gören ock I dem sammalunda.

6:32  Och om I älsken dem, som eder älska, hwad tack hafwen I derföre? Ty syndarena älska ock dem, af hwilka de älskade warda.

6:33  Och om I gören dem godt, som eder godt göra, hwad tack hafwen I derföre? Ty syndarena göra det ock.

6:34  Och om I lånen dem, der I hoppens få något igen, hwad tack hafwen I derföre? Ty syndarena låna ock syndarom, på det de skola få lika igen.

6:35  Utan heldre älsker edra owänner, och görer wäl, och låner, förhoppandes der intet af, och edor lön skall wara mycken, och I skolen wara den Högstas barn; ty han är mild emot de otacksama och onda.

6:36  Waren fördenskull barmhertige, såsom edar Fader ock barmhertig är.

6:37  Dömer icke, så warden I icke dömde; fördömer icke, så warden I icke fördömde; förlåten, så warder eder förlåtit.

6:38  Gifwer, så warder eder gifwit; Et godt mått, wäl stoppadt, skakadt och öfwerflödande, skall man gifwa uti edart sköt; ty med samma mått, som I mäten, skola andra mäta eder.

6:39  Och han sade til dem en liknelse: Kan ock en blinder leda en blindan? Falla de icke båda i gropena?

6:40  Lärjungen är icke öfwer sin mästare; men hwar och en är fullkommen, då han är såsom hans mästare.

6:41  Hwad ser du et grand uti din broders öga; men en bjelka uti ditt eget öga warder du icke warse?

6:42  Eller huru kan du säga til din broder: Broder, håll, jag will borttaga grandet, som uti ditt öga är; och du ser icke sjelf bjelkan uti ditt öga? Du skrymtare, tag först bort bjelkan utu ditt öga, och sedan se til, att du kant uttaga grandet, som är i din broders öga.

6:43  Ty det är icke godt trä, som gör onda frukt, ej heller ondt trä, som gör goda frukt.

6:44  Ty hwart och et trä warder kändt af sine frukt; ty icke hemtar man heller fikon af törne; ej heller hemtar man winbär af tistelen.

6:45  En god menniska bär godt fram utaf sins hjertas goda fatabur, och en ond menniska bär ondt fram utaf sins hjertas onda fatabur; ty deraf hjertat fullt är, det talar munnen af.

6:46  Hwad kallen I mig HERra, HERra; och gören dock icke hwad jag säger eder?

6:47  Hwilken som kommer til mig, och hörer min ord, och gör derefter, jag will låta eder se, hwem han lik är.

6:48  Han är lik enom man, som bygger et hus; hwilken grof djupt, och lade grundwalen på hälleberget; då floden kom, strömade hon in på huset, och kunde dock intet röra det; ty det war grundadt på hälleberget.

6:49  Men den der hörer, och icke gör, han är lik enom man, som byggde sitt hus på jordene, utan grundwal; der strömade floden in på, och straxt föll det; och dess hus fall war stort.