SweKarlXII1873 - Matthew - 12

12:1  I den tiden gick Jesus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar voro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta.

12:2  När de Phariseer det sågo, sade de till honom: Si, dine Lärjungar göra det som icke lofligit är göra på Sabbathen.

12:3  Men han sade till dem: Hafven I icke läsit hvad David gjorde, när han, och de som med honom voro, hungrade;

12:4  Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke var lofligit äta; icke heller dem, som med honom voro, utan allenast Prestomen?

12:5  Eller hafven I icke läsit i lagen, att på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likväl utan skuld?

12:6  Men jag säger eder, att här är den som är mer än templet.

12:7  Men vissten I hvad det vore: Jag hafver lust till barmhertighet, och icke till offer, då dömden I icke de oskyldiga;

12:8  Ty menniskones Son är en Herre, desslikes ock öfver Sabbathen.

12:9  Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo;

12:10  Och si, der var en man, som hade ena bortvissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom.

12:11  Då sade han till dem: Hvilken är den menniska ibland eder, som hafver ett får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det upp?

12:12  Huru mycket bättre är nu en menniska än ett får? Derföre må man ju göra väl på Sabbathen.

12:13  Och sade han till mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne; och hon vardt färdig igen, såsom den andra.

12:14  Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom.

12:15  Men när Jesus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda;

12:16  Och hotade dem, att de icke skulle uppenbara honom;

12:17  På det fullkomnas skulle det som sagdt var genom Propheten Esaias, som sade:

12:18  Si, min tjenare, den jag utvalt hafver; min käreste, i hvilkom min själ hafver ett godt behag; jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen.

12:19  Han skall icke kifva eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.

12:20  Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och vekan, som ryker, skall han icke utsläcka, tilldess han utförer domen till en seger;

12:21  Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas.

12:22  Då hades fram till honom en, som var besatt med djefvulen, han var blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så att samme blinde och dumbe både talade och såg.

12:23  Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Davids Son?

12:24  Men när de Phariseer det hörde, sade de: Han utdrifver icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfversta.

12:25  Då nu Jesus förstod deras tankar, sade han till dem: Hvart och ett rike, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, det blifver öde; och hvar och en stad, eller hus, som är tvedrägtigt emot sig sjelft, blifver icke ståndandes.

12:26  Är det nu så, att Satan drifver Satan ut, då är han tvedrägtigt emot sig sjelf; huru blifver då hans rike beståndandes?

12:27  Och är det så, att jag drifver djeflar ut med Beelzebub, med hvem drifva då edor barn dem ut? Derföre skola de vara edra domare.

12:28  Men är det så, att jag drifver djeflar ut med Guds Anda, då är ju Guds rike kommet till eder.

12:29  Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs mans hus, och beröfva honom hans boting bort, utan han först binder den mägtiga, och så sedan skinnar hans hus?

12:30  Hvilken som icke är med mig, han är emot mig; och hvilken som icke församlar med mig, han förskingrar.

12:31  Fördenskull säger jag eder: All synd och försmädelse blifver menniskomen förlåten; men försmädelse mot Andan skall icke blifva menniskomen förlåten.

12:32  Och hvilken som säger något emot menniskones Son, det varder honom förlåtet: men hvilken som säger något emot den Helga Anda, det varder honom icke förlåtet, hvarken i denna, eller i den tillkommande verld.

12:33  Görer antingen trät godt, så varder frukten god; eller ock görer trät ondt, så varder frukten ond; ty af fruktene känner man trät.

12:34  I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfve onde? Ty der hjertat med fullt är, deraf talar munnen.

12:35  En god menniska bär godt fram af hjertans goda fatabur; och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur.

12:36  Men jag säger eder, att för hvart och ett fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag.

12:37  Ty af din ord skall du blifva rättfärdig hållen, och af din ord skall du varda fördömd.

12:38  Då svarade någre utaf de Skriftlärda och de Phariseer, och sade: Mästar, vi vilje se tecken af dig.

12:39  Svarade han, och sade till dem: Detta vrånga och horiska slägtet söker efter tecken; och thy skall intet tecken gifvas, annat än Jone Prophetens tecken.

12:40  Ty såsom Jonas var i tre dagar och tre nätter i hvalfiskens buk; så skall menniskones Son vara i tre dagar och i tre nätter i jordene.

12:41  De Ninivitiske män skola stå upp på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.

12:42  Drottningen af söderlanden skall stå upp på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes ända, till att höra Salomons visdom; och si, här är mer än Salomon.

12:43  När den orene anden är utfaren af menniskone, så vandrar han genom de rum, som torr äro, söker efter hvilo, och finner ingen.

12:44  Så säger han: Jag vill komma igen i mitt hus, der jag utgick; och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopadt, och prydt.

12:45  Så går han bort, och tager sju andra andar till sig, de som värre äro än han sjelfver; och då de der inkomma, bo de der; så blifver den menniskones sista värre än det första. Så varder ock tillgångandes med detta vrånga slägtet.

12:46  Vid han ännu talade till folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och ville tala med honom.

12:47  Då sade en till honom: Si, din moder och dine bröder stå ute, och vilja tala med dig.

12:48  Då svarade han, och sade till den, som honom bådade: Hvilken är min moder, och hvilke äro mine bröder?

12:49  Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mine bröder.

12:50  Ty hvar och en, som gör mins Faders vilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder.