SweKarlXII1873 - Titus

Chapter 1

1:1  Paulus, Guds tjenare, men Jesu Christi Apostel, till att predika Guds utvaldom trona och sanningenes kunskap, hvilken till Gudaktighet förer,

1:2  I hoppet till evinnerligit lif, det Gud, som icke ljuga kan, för evigt utlofvat hafver;

1:3  Men i sinom tid hafver han uppenbarat sitt ord genom predikan, den mig betrodd är, efter Guds vår Frälsares befallning;

1:4  Minom rättsinniga son Tito, efter begges våra tro: Nåd, barmhertighet, frid af Gud Fader, och Herranom Jesu Christo, vårom Frälsare.

1:5  Fördenskull lät jag dig qvar i Creta, att hvad som ännu fattades, skulle du fullkomliga beställa, och besätta städerna här och der med Prester, såsom jag dig befallt hafver;

1:6  Den som är ostraffelig, ene hustrus man; den der trogen barn hafver, oberyktad för öfverflödighet och genstörtighet.

1:7  Ty en Biskop bör vara ostraffelig, såsom en Guds skaffare; icke ensinnig, icke sticken, ingen drinkare, icke bitter, icke sniken efter slem vinning;

1:8  Utan gästgifvare, och älskar det godt är; tuktig, rättvis, helig, kysk;

1:9  Och håller sig vid det ord, som visst är och lära kan; på det han må mägtig vara att förmana genom helsosam lärdom, och öfvervinna dem som deremot säga.

1:10  Ty månge äro genstörtige, onyttige sqvallrare, och bedragare, besynnerliga de af omskärelsen;

1:11  Hvilkom man måste tillstoppa munnen; de som hela husen förvända, och lära det intet doger, för slem vinnings skull.

1:12  En af dem hafver sagt, deras egen Prophet: De Creter äro alltid ljugare, ond djur, och late bukar.

1:13  Detta vittnesbörd är sant. Derföre straffa dem skarpeliga, att de äro rätte i trone;

1:14  Och icke akta på de Judiska fabler och menniskors bud, som sig draga ifrå sanningen.

1:15  Dem, som rene äro, äro all ting rene; men dem orenom och otrognom är intet rent; utan både deras sinne och samvet är orent.

1:16  De säga sig känna Gud; men med gerningarna neka de det; efter de äro styggelige för Gud, och olydige, och till alla goda gerningar odugelige.

Chapter 2

2:1  Men tala du, såsom tillbörligit är, efter en helsosam lärdom;

2:2  De gamla, att de äro nyktre, ärlige, tuktige, rätte i trone, i kärlekenom, i tålamod;

2:3  De gamla qvinnor desslikes, att de ställa sig såsom heligom höfves, icke förtalerskor, icke drinkerskor, goda lärerskor;

2:4  Att de unga qvinnor lära tukt af dem; älska sina män, hafva sin barn kär;

2:5  Vara sediga, kyska, husaktiga, fromma, sina män underdåniga; på det Guds ord icke skall försmädt varda.

2:6  Sammalunda förmana ock de unga män, att de äro tuktige.

2:7  Uti all ting ställ dig sjelf för en eftersyn till goda gerningar, med oförfalskad lärdom, med ärlighet;

2:8  Med helsosam och ostraffelig ord; på det han, som emotstår, må blygas, intet ondt hafvandes det han om oss säga kan;

2:9  Tjenarena, att de äro sinom herrom underdånige, och uti all ting behagelige, icke gensvarige;

2:10  Icke otrogne; utan alla goda trohet bevisande; på det de måga pryda Guds vår Frälsares lärdom i all stycke.

2:11  Ty Guds nåd, helsosam allom menniskom, är uppenbarad;

2:12  Och lärer oss, att vi skole försaka alla ogudaktighet och verldslig lusta, och lefva tukteliga, rättfärdeliga, och gudeliga i denna verlden;

2:13  Och vänta det saliga hoppet, och den stora Guds och vår Frälsares Jesu Christi härliga uppenbarelse;

2:14  Den sig sjelf gaf för oss; på det han skulle förlossa oss ifrån all orättfärdighet, och rena oss sig sjelfvom ett folk till egendom, det sig om goda gerningar beflitar.

2:15  Sådant tala, och förmana, och straffa med fullt allvar. Låt ingen förakta dig.

Chapter 3

3:1  Förmana dem, att de äro Förstarna och Öfverheten underdånige och lydige; redebogne till alla goda gerningar;

3:2  Om ingen illa tala, icke trätosamma; utan milde, bevisande all saktmodighet till alla menniskor.

3:3  Ty vi vorom ock fordom ovise, ohörige, villfarande, tjenande begärelsom och mångahanda lustom, och vandradom i ondsko och afund, hätske; och hatadom hvarannan inbördes.

3:4  Men sedan Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till menniskorna uppenbarades;

3:5  Icke för rättfärdighetenes gernings skull, som vi gjort hade; utan efter sina barmhertighet gjorde han oss saliga, genom den nya födelsens bad, och den Heliga Andas förnyelse;

3:6  Hvilken han öfver oss rikeliga utgjutit hafver, genom vår Frälsare Jesum Christum;

3:7  På det vi skole rättfärdige varda genom hans nåd, och arfvingar blifva till evinnerligit lif, efter hoppet.

3:8  Det är ju ett fast ord; detta vill jag att du lärer, såsom det der visst är, att de, som Gudi trott hafva, vinnlägga sig i goda gerningar föregå; ty sådant är menniskomen godt och nyttigt.

3:9  Men dåraktig spörsmål, och slägtregister, och trätor, och kämpning om lagen förkasta; ty de äro onyttig och fåfäng.

3:10  Fly en kättersk mennisko, då han en gång och annan förmanad är;

3:11  Vetandes, att en sådan är förvänd, och syndar, såsom den sig sjelf fördömt hafver.

3:12  Då jag till dig sänder Artheman, eller Tychicum, så skynda dig snart till mig till Nicopolis; ty jag hafver satt mig före att blifva der öfver vintren.

3:13  Zenan, den lagkloka, och Apollo, fordra med flit, att dem intet fattas.

3:14  Men låt ock dem, som våre äro, lära i goda gerningar föregå der det behöfves, att de icke äro ofruktsamme.

3:15  Helsa dig alla, som med mig äro. Helsa dem, som oss älska i trone. Nåd vare med eder allom. Amen. Skrifven af Nicopolis, i Macedonien.