Swe1917 - Sirach - 21

21:1  Min son, har du syndat, så gör det icke mer, och bed om förlåtelse för vad du förut har brutit.

21:2  Fly för synden såsom för en orm; ty om du kommer den för nära, så stinger den dig. Dess tänder äro såsom lejontänder, och de dräpa människors själar.

21:3  All orättfärdighet är såsom ett tveeggat svärd; för det sår som den giver finnes ingen läkedom.

21:4  Tyranni och våld föröda rikedom; på det sättet bliver den övermodiges hus förött.

21:5  Bönen från den fattiges mun når fram till Herrens öron, och med hast får han sin rätt.

21:6  Den som hatar bestraffning, han är inne på syndarens väg; men den som fruktar Herren, han omvänder sig av hjärtat.

21:7  På långt håll gör sig storskrävlaren känd, men den förståndige märker när han tager miste.

21:8  Den som bygger sitt hus med andras penningar, han är lik en som samlar sten till sin egen gravhög.

21:9  De orättfärdigas hop är såsom en packe blår, och deras ände är att förtäras av eldslåga.

21:10  Syndarens väg är jämn och väl stenlagd, men vid dess slut öppnar sig dödsrikets djup.

21:11  Den som håller lagen, han är herre över sitt sinne; och fulländningen av Herrens fruktan är visheten.

21:12  Den som icke är klok, han kan icke mottaga tuktan, men det finnes en klokhet som är rik på bittra följder.

21:13  En vis mans kunskap väller fram såsom en översvämmande flod, och hans rådklokhet är såsom en flödande källa.

21:14  En dåres inre är såsom ett sprucket krus; ingen kunskap kan han hålla kvar.

21:15  Om den förståndige får höra ett vist ord, så prisar han det och fogar ett annat därtill. Om den lättfärdige hör det, så misshagar det honom, och han kastar det bakom ryggen.

21:16  Dårens tal är såsom en börda på en vandring, men på den insiktsfulles läppar bor behag.

21:17  Till den förståndiges mun lyssnar man gärna i församlingen, och hans ord begrundar man i sitt hjärta.

21:18  Lik ett hus som ligger i spillror är visheten för dåren, och den oförståndiges kunskap visar sig i ord utan mening.

21:19  Såsom bojor om fötterna gäller tukt för de oförnuftiga, och såsom handbojor på högra handen.

21:20  Dåren brister ut i gapskratt, men en klok man småler på sin höjd helt stilla.

21:21  Såsom ett gyllene smycke aktas tukt av den förståndige, och såsom en prydnad på högra armen.

21:22  Dåren skyndar med ilande steg in i ett hus, men den väl förfarne dröjer försynt vid ingången.

21:23  Den vettlöse spejar från dörren in i huset, men den väluppfostrade stannar därutanför.

21:24  Att lyssna vid dörren visar brist på uppfostran, och den förståndige skulle känna sådant såsom tryckande skam.

21:25  Pratmakarnas läppar orda om det som icke angår dem, men de förståndiga väga sina ord på våg.

21:26  Dårarna hava hjärtat i munnen, men de visas hjärta är deras mun.

21:27  När den ogudaktige förbannar vedersakaren, då förbannar han sig själv.

21:28  Örontasslaren sätter fläckar på sig själv, och han gör sig hatad där han bor.