SweFolk - Luke - 2

2:1  Och det hände vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

2:2  Detta var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius styrde i Syrien.

2:3  Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad.

2:4  Så reste också Josef från staden Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad som kallas Betlehem, eftersom han var av Davids hus och släkt.

2:5  Han kom för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade som var havande.

2:6  Medan de befann sig där var tiden inne för henne att föda,

2:7  och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästrummet.

2:8  I samma trakt fanns några herdar som låg ute och vaktade sin hjord om natten.

2:9  Då stod en Herrens ängel framför dem och Herrens härlighet lyste omkring dem, och de blev mycket rädda.

2:10  Men ängeln sade: "Var inte rädda! Jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket:

2:11  I dag har en Frälsare fötts åt er i Davids stad. Han är Messias, Herren.

2:12  Och detta är tecknet för er: Ni ska finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba."

2:13  Och plötsligt var där tillsammans med ängeln en stor himmelsk här som prisade Gud:

2:14  "Ära åt Gud i höjden, och frid på jorden bland människor som han älskar."

2:15  När änglarna hade lämnat dem och återvänt till himlen, sade herdarna till varandra: "Vi måste gå in till Betlehem och se det som har hänt och som Herren låtit oss veta!"

2:16  De skyndade i väg och fann Maria och Josef och barnet som låg i krubban.

2:17  När de hade sett det, berättade de vad som var sagt till dem om detta barn.

2:18  Alla som hörde det förundrades över vad herdarna berättade för dem.

2:19  Men Maria bevarade och begrundade allt detta i sitt hjärta.

2:20  Och herdarna vände hem och prisade och lovade Gud för allt de fått höra och se, just så som det hade blivit sagt till dem.

2:21  När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev till i sin mors liv.

2:22  När tiden var inne för deras rening enligt Mose lag, tog de med honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren,

2:23  som det står skrivet i Herrens lag: Varje förstfödd son som öppnar moderlivet ska räknas som helgad åt Herren.

2:24  De skulle också ge det offer som är bestämt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två unga duvor.

2:25  I Jerusalem fanns en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom.

2:26  Av den helige Ande hade han fått en uppenbarelse att han inte skulle se döden förrän han sett Herrens Smorde.

2:27  Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som man brukade enligt lagen,

2:28  tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

2:29  "Herre, nu låter du din tjänare gå hem i frid, så som du har lovat,

2:30  för mina ögon har sett din frälsning

2:31  som du har berett inför alla folk:

2:32  ett ljus med uppenbarelse för hedningarna och härlighet för ditt folk Israel."

2:33  Hans far och mor förundrades över det som sades om honom.

2:34  Och Simeon välsignade dem och sade till hans mor Maria: "Se, han är satt till fall och upprättelse för många i Israel, och till att vara ett tecken som väcker motstånd.

2:35  Också genom din själ ska det gå ett svärd. Så ska många hjärtans tankar uppenbaras."

2:36  Där fanns också en profetissa, Hanna, Fanuels dotter av Ashers stam. Hon hade kommit upp i hög ålder. I sju år hade hon fått leva med sin man efter sin tid som jungfru,

2:37  och nu var hon änka, åttiofyra år gammal. Hon lämnade aldrig templet utan tjänade Gud med fastor och böner natt och dag.

2:38  Just i den stunden kom hon fram och prisade Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems frälsning.

2:39  När de hade fullgjort allt som var bestämt i Herrens lag, återvände de till Galileen och sin hemstad Nasaret.

2:40  Och pojken växte och blev starkare och fylldes av vishet, och Guds välbehag vilade över honom.

2:41  Hans föräldrar brukade varje år gå upp till Jerusalem vid påskhögtiden.

2:42  När Jesus var tolv år gick de upp till högtiden som vanligt,

2:43  men när festdagarna var över och de vände hemåt, stannade pojken Jesus kvar i Jerusalem utan att hans föräldrar visste om det.

2:44  De antog att han var med i ressällskapet och vandrade en hel dag innan de började söka efter honom bland släktingar och bekanta.

2:45  När de inte fann honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att söka efter honom.

2:46  Efter tre dagar fann de honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och ställde frågor.

2:47  Alla som hörde honom häpnade över hans förstånd och hans svar.

2:48  När föräldrarna fick se honom blev de bestörta, och hans mor sade till honom: "Mitt barn! Varför har du gjort så här mot oss? Din far och jag har varit så oroliga och letat efter dig."

2:49  Då sade han till dem: "Varför har ni letat efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min Far?"

2:50  Men de förstod inte vad det var han sade till dem.

2:51  Därefter följde han med dem ner till Nasaret och underordnade sig dem. Hans mor bevarade allt detta i sitt hjärta.

2:52  Och Jesus växte i vishet, ålder och välbehag inför Gud och människor.