SweFolk - Job - 31

31:1  Jag slöt ett förbund med mina ögon: att aldrig se på en ung kvinna.

31:2  Vilken lott skulle jag annars få av Gud i höjden, vilken del av den Allsmäktige där ovan?

31:3  Ofärd drabbar ju orättfärdiga, och olycka ogärningsmän.

31:4  Ser inte han mina vägar och räknar alla mina steg?

31:5  Har jag umgåtts med lögn, har min fot varit snar till svek?

31:6  Låt honom väga mig på en rättvis våg, så ska Gud få se att jag är oskyldig.

31:7  Har mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt mina ögon, har jag någon fläck på mina händer?

31:8  Då får en annan äta vad jag har sått och mina plantor ryckas upp med roten.

31:9  Har mitt hjärta förförts av en kvinna, har jag stått på lur vid min nästas dörr?

31:10  Då får min hustru mala korn åt en annan och främmande män ligga i hennes famn.

31:11  Det hade varit en skamlig handling, en straffbar synd,

31:12  en eld som förtär ända till avgrunden och föröder hela min skörd till roten.

31:13  Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt när de hade någon tvist med mig?

31:14  Vad skulle jag då göra när Gud reser sig? När han ställer mig till svars, vad skulle jag säga?

31:15  Han som skapade mig i moderlivet skapade ju dem också, en och samme har berett oss båda i modersskötet.

31:16  Har jag nekat de fattiga vad de önskat eller låtit änkans ögon försmäkta?

31:17  Har jag ensam ätit mitt bröd utan att den faderlöse fått äta av det?

31:18  Nej, från min ungdom har jag uppfostrat honom som en far, och från första stund har jag tagit mig an änkor.

31:19  Har jag sett någon förgås utan kläder, eller en fattig utan något att skyla sig med?

31:20  Har inte hans hjärta välsignat mig, fick han inte värma sig i ull från mina lamm?

31:21  Har jag lyft min hand mot den faderlöse när jag såg mig ha medhåll i porten?

31:22  Då får min axel lossna från min skuldra och min arm brytas från sin led,

31:23  då skulle jag frukta Guds straff och stå maktlös inför hans majestät.

31:24  Satte jag mitt hopp till guldet, kallade jag rent guld min trygghet?

31:25  Gladdes jag över att min rikedom växte och att min hand samlade så mycket?

31:26  Hände det när jag såg hur solljuset sken och hur månen skred härligt fram,

31:27  att mitt hjärta i hemlighet lät sig förföras och jag gav dem en handkyss?

31:28  Även det hade varit en straffbar synd, för då hade jag förnekat Gud i höjden.

31:29  Har jag glatt mig åt min fiendes olycka, fröjdat mig när olyckan drabbade honom?

31:30  Nej, jag lät inte min mun synda genom att begära hans liv med en förbannelse.

31:31  Mitt husfolk kan vittna: ”Alla fick mätta sig med kött vid hans bord.”

31:32  Främlingen behövde inte övernatta på gatan, jag öppnade mina dörrar mot vägen.

31:33  Har jag dolt mina brott som Adam och gömt min skuld inom mig,

31:34  av fruktan för allt folket och rädsla för fränders förakt, så att jag teg och inte gick utanför dörren?

31:35  O, att jag hade någon som lyssnade på mig! Se, här är min underskrift. Må den Allsmäktige svara mig. Låt mig se min motparts anklagelseskrift!

31:36  Sannerligen, jag skulle bära den på min skuldra, jag skulle fästa den som min krona.

31:37  Jag skulle redovisa alla mina steg för honom, möta honom som en furste.

31:38  Har min mark ropat över mig, har dess fåror gråtit med varandra?

31:39  Har jag ätit dess frukt utan att betala eller sugit ut dem som brukade jorden?

31:40  Då får törne växa i stället för vete, ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.