Site uses cookies to provide basic functionality.

OK
SIRACH
Prev Up Next Toggle notes
Chapter 40
Sira Swe1917 40:1  Stor möda är beredd för alla människor, och ett tungt ok vilar på Adams barn. Från den dag då de utgå ur sin moders liv, intill den dag då de vända åter till allas moder:
Sira Swe1917 40:2  tunga tankar och hjärteoro, framtidsomsorg, dödens dag.
Sira Swe1917 40:3  Från den som tronar i härlighet till den som sitter djupt nere i stoft och aska,
Sira Swe1917 40:4  från den som bär purpur och krona till den som är höljd i grovt säcktyg:
Sira Swe1917 40:5  vrede och avund, oro och bävan, fruktan för döden, agg och kiv. Till och med när man vilar på sitt läger, förvirrar sömnen om natten ens tankar.
Sira Swe1917 40:6  Man njuter liten eller ingen vila; sedan är det i drömmen, såsom när man står på vakt. Ja, man skrämmes genom sin själs syner, lik en som är stadd på flykt ur en strid.
Sira Swe1917 40:7  Just när det gäller ens räddning, vaknar man upp och förundrar sig över att ingen fara var på färde.
Sira Swe1917 40:8  Bland allt levande, från människan till boskapen - och över syndarna i ytterligare sjufalt mått -
Sira Swe1917 40:9  råda pest och blodsutgjutelse, strid och svärd, olyckor och hungersnöd, förödelse och plåga.
Sira Swe1917 40:10  För de orättfärdiga är allt sådant berett; för deras skull kom ju ock den stora floden.
Sira Swe1917 40:11  Allt som är av jord vänder åter till jorden, och allt som är vatten flyter tillbaka till havet.
Sira Swe1917 40:12  Mutor och orättfånget gods bliva alltid om intet, men redlighet består evinnerligen.
Sira Swe1917 40:13  De orättfärdigas skatter äro såsom en vinterbäck, som torkar ut, och såsom ett starkt tordön, vars dunder dör bort, när regnet kommer.
Sira Swe1917 40:14  Den redlige gläder sig över att upplåta sin hand, men lagöverträdarna tyna bort och bliva till intet.
Sira Swe1917 40:15  De ogudaktigas avkomlingar skjuta icke grenar i mängd, och orena rotskott växa på kala klippan. De likna vassen vid var vattensamling och vid var flodbrädd, vilken ryckes bort före allt annat gräs.
Sira Swe1917 40:17  Men godhet är lik en välsignad lustgård, och barmhärtighet förbliver evinnerligen.
Sira Swe1917 40:18  Ljuvt är livet för den förnöjsamme och arbetsamme, men den som finner en skatt, han är förmer än båda.
Sira Swe1917 40:19  Att få barn och att bygga en stad, det giver namnet bestånd, men en hustru utan tadel aktas förmer än båda.
Sira Swe1917 40:20  Vin och musik fröjda hjärtat, men kärlek till visheten är förmer än båda.
Sira Swe1917 40:21  Flöjt och psaltare frambringa ljuva toner, men en mild tunga är förmer än båda.
Sira Swe1917 40:22  Behag och skönhet äro en lust för ögat, men åkerfältets grönska är det mer än båda.
Sira Swe1917 40:23  En vän och en kamrat infinna sig i rätta stunden, men hustrun vid mannens sida är förmer än båda.
Sira Swe1917 40:24  En broder och en hjälpare infinna sig i nödens stund, men barmhärtigheten är en frälsare som är förmer än båda.
Sira Swe1917 40:25  Guld och silver göra foten stadig, men rådklokhet är i anseende förmer än båda.
Sira Swe1917 40:26  Rikedom och styrka höja modet, men Herrens fruktan är förmer än båda. Där Herrens fruktan finnes, fattas intet, ja, där den finnes, behöver man icke söka hjälp.
Sira Swe1917 40:27  Herrens fruktan är såsom en välsignad lustgård, och han har omgivit den med en oförliknelig härlighet.
Sira Swe1917 40:28  Min son, akta dig för att leva ett tiggarliv; ty bättre är att dö än att tigga.
Sira Swe1917 40:29  Den som ser efter en annans bord, hans leverne är icke att räkna såsom liv. Han besmittar sin själ med den andres rätter, men den som är förståndig och väluppfostrad, han tager sig till vara.
Sira Swe1917 40:30  I den skamlöses mun ljuder tiggarbönen söt, men i hans inre brinner en eld.