Swe1917 - Luke - 23

23:1  Och de stodo upp, hela hopen, och förde honom till Pilatus.

23:2  Där begynte de anklaga honom och sade: »Vi hava funnit att denne man förleder vårt folk och vill förhindra att man giver kejsaren skatt, och att han säger sig vara Messias, en konung.»

23:3  Då frågade Pilatus honom och sade: Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»

23:4  Men Pilatus sade till översteprästerna och till folket: »Jag finner intet brottsligt hos denne man.»

23:5  Då blevo de ännu ivrigare och sade: »Han uppviglar med sin lära folket i hela Judeen, allt ifrån Galileen och ända hit.»

23:6  När Pilatus hörde detta, frågade han om mannen var från Galileen.

23:7  Och då han fick veta att han var från det land som lydde under Herodes' välde, sände han honom bort till Herodes, som under dessa dalar också var i Jerusalem.

23:8  När Herodes fick se Jesus, blev han mycket glad, ty han hade sedan lång tid velat se honom; han hade nämligen hört talas om honom, och han hoppades nu att få se honom göra något tecken.

23:9  Men fastän han ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet.

23:10  Och översteprästerna och de skriftlärde stodo där och anklagade honom häftigt.

23:11  Men Herodes och hans krigsfolk bemötte honom med förakt och begabbade honom; och sedan de hade satt på honom en lysande klädnad, sände de honom tillbaka till Pilatus.

23:12  Och Herodes och Pilatus blevo den dagen vänner med varandra; Förut hade nämligen dem emellan rått ovänskap.

23:13  Sedan kallade Pilatus tillhopa översteprästerna och rådsherrarna och folket

23:14  och sade till dem: »I haven fört till mig denne man och sagt att han förleder folket; och jag har nu i eder närvaro anställt rannsakning med honom, men icke funnit honom skyldig till något av det som I anklagen honom för.

23:15  Och ej heller Herodes har funnit honom skyldig; han har ju sänt honom tillbaka till oss. I sen alltså att denne icke har gjort något som förtjänar döden.

23:16  Därför vill jag giva honom lös, medan jag har tuktat honom.»

23:18  Då skriade hela hopen och sade: »Hav bort denne, och giv oss Barabbas lös.»

23:19  (Denne man hade blivit kastad i fängelse på grund av ett upplopp, som hade ägt rum i staden, och för ett dråps skull.)

23:20  Åter talade Pilatus till dem, ty han önskade att kunna giva Jesus lös.

23:21  Men de ropade emot honom: »Korsfäst, korsfäst honom!»

23:22  Då talade han till dem för tredje gången och frågade: »Vad ont har denne då gjort? Jag har icke funnit honom skyldig till något som förtjänar döden Därför vill jag giva honom lös, sedan jag har tuktat honom.»

23:23  Men de lågo över honom med höga rop och begärde att han skulle låta korsfästa honom; och deras rop blevo honom övermäktiga.

23:24  Då dömde Pilatus att så skulle ske, som de begärde.

23:25  Och han lösgav den man de begärde, den som hade blivit kastad i fängelse för upplopp och dråp; men Jesus utlämnade han, för att med honom skulle ske efter deras vilja.

23:26  När de sedan förde bort honom, fingo de fatt en man, Simon från Cyrene, som kom utifrån marken; på honom lade de korset, för att han skulle bära det efter Jesus.

23:27  Men en stor hop folk följde med honom, bland dem också kvinnor som jämrade sig och gräto över honom.

23:28  Då vände Jesus sig om till dem och sade: »I Jerusalems döttrar, gråten icke över mig, utan gråten över eder själva och över edra barn.

23:29  Ty se, den tid skall komma, då man skall säga: 'Saliga äro de ofruktsamma, de moderliv som icke hava fött barn, och de bröst som icke hava givit di.'

23:30  Då skall man begynna säga till: bergen: 'Fallen över oss', och till höjderna: 'Skylen oss.'

23:31  Ty om han gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!»

23:32  Jämväl två andra, två ogärningsmän, fördes ut för att avlivas tillika med honom.

23:33  Och när de hade kommit till den plats som kallades »Huvudskallen» korsfäste de honom där, så ock ogärningsmännen, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.

23:34  Men Jesus sade. »Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra. Och de delade hans kläder mellan sig och kastade lott om dem. --

23:35  Men folket stod och såg därpå. Och jämväl rådsherrarna drevo gäck med honom och sade: »Andra har han hjälpt; nu må han hjälpa sig själv, om han är Guds Smorde, den utvalde.»

23:36  Också krigsmännen gingo fram och begabbade honom och räckte honom ättikvin

23:37  och sade: »Är du judarnas konung, så hjälp dig själv.»

23:38  Men över honom hade man ock satt upp en överskrift: »Denne är judarnas konung.»

23:39  Och en av de ogärningsmän som voro där upphängda smädade honom och sade: »Du är ju Messias; hjälp då dig själv och oss.»

23:40  Då tillrättavisade honom den andre och svarade och sade: »Fruktar icke heller du Gud, du som är under samma dom?

23:41  Oss vederfares detta med all rätt, ty vi lida vad våra gärningar äro värda, men denne man har intet ont gjort.»

23:42  Sedan sade han: »Jesus, tänk på mig, när du kommer i ditt rike.»

23:43  Han svarade honom: »Sannerligen säger jag dig: I dag skall du vara med mig i paradiset.»

23:44  Det var nu omkring sjätte timmen; då kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen,

23:45  i det att solen miste sitt sken. Och förlåten i templet rämnade mitt itu.

23:46  Och Jesus ropade med hög röst och sade: »Fader, i dina händer befaller jag min ande.» Och när han hade sagt detta, gav han upp andan.

23:47  Men när hövitsmannen såg vad som skedde, prisade han Gud och sade: »Så var då denne verkligen en rättfärdig man!»

23:48  Och när allt folket, de som hade kommit tillsammans för att se härpå, sågo vad som skedde, slogo de sig för bröstet och vände hem igen.

23:49  Men alla hans vänner stodo på avstånd och sågo detta, bland dem också några kvinnor, de som hade följt med honom från Galileen.

23:50  Nu var där en rådsherre, vi namn Josef, en god och rättfärdig man,

23:51  som icke hade samtyckt till deras rådslag och gärning. Han var från Arimatea, en stad i Judeen; och han väntade på Guds rike.

23:52  Denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.

23:53  Och han tog ned den och svepte den i en linneduk. Sedan lade han den i en grav som var uthuggen i klippan, och där ännu ingen hade varit lagd.

23:54  Det var då tillredelsedag, och sabbatsdagen begynte ingå.

23:55  Och de kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen, följde efter och sågo graven och sågo huru hans kropp lades ned däri.

23:56  Sedan vände de hem igen och redde till välluktande kryddor och smörjelse; men på sabbaten voro de stilla, efter lagens bud.